måndag 31 december 2012

Reparationer kompletta 100%

Kan nu ärligt talat säga att jag är lugn och samlad… och jag måste faktiskt ge ett stort TACK till Anton Hysén… jag hittade nämligen denna sida: http://web.stagram.com/n/antonhysen/


2012 närmar sig sitt slut med strax under 6 timmar kvar. Det är ok, liksom inte mycket att göra åt det nu längre. 2013 kommer och jag kan bara hoppas på att det blir bättre än i år, visst, i år har ändå varit rätt så bra i all ärlighet… men det kan bli bättre… KÄRLEKENS år 2013, det hoppas jag stort på….ITS TIME!! Visserligen finns det väl ännu en liten möjlighet att någon helt oväntat ringer på dörren, någon som gärna mottar en liten kyss på tolvslaget… en manlig persona… låter inte det skoj :D


GOTT NYTT ÅR! Kära vänner! Trogna följare! Smygare! Drop-Inn:are! Och alla ni andra!!

Kopplingsproblem upptäckt… reparations process 50 %....

Igår kväll må ha varit en aningen katastrofal. Totalt. Idag är ändå mycket bättre… inte helt Top Notch ännu men det är på väg uppåt. Jobbet distraherade mig ett antal timmar idag och det var ju inte så illa, ”sov” en ”stund” på soffan så jag nu åtminstone helst orkar sitta vaken här alldeles ensam till tolvslaget. Men jag borde inte älta detta med ensam. Som Annika säger, på ett sätt fick jag ju mitt trevliga nyår redan i lördags…visst kan jag hålla med men jag vill ju ha moore. Nåja… vi får väl se, kanske blir kvällen riktigt trevlig….måste åtminstone passa på ätt småäta på sånt som inte godkänns av LCHF….börjar kanske inte imorgon men innan veckan är slut åtminstone…

söndag 30 december 2012

Not feeling to good

Den är här. Det kom över mig helt plötsligt från ingenstans. Den rastlösa känslan som gör att man inte vill kunna sitta still, men ändå inte kan koncentrera sig på att göra något. Känslan som inte kom på julen kommer nu inför nyårafton. FAN också... men som om jag inte visste det.


Jag försöker vara glad för en vän men det är så svårt.


Ett nytt år är på ingång. Nyårsafton imorgon och allt är som vanligt. Jojo… men kanske nästa år, jo, definitivt… nästa år… då blir allt annorlunda… bättre… precis som jag vill… varför kan jag inte tro på det…


Och 23:e Januari närmare sig….det borde inte bli några blommor med bud i år… men hur ska jag kunna låta bli…


På facebook fanns denna igår….hmm…tänk om jag är någons Prince Charming….och när jag är ute och letar hittar han ju inte mig…det vore inget vidare…

Håll i er för jag har tänkt

Ja när jag börjar tänka brukar det ofta bli dåligt. Mest omständigt och invecklat och allt annat än spontant. Det är som när mamma säger att hon har tänkt, eller att hon undrar något... då blir jag orolig, även om det sällan är så farligt. Hursomhelst. Jag har tänkt... Det jag främst har tänkt på är de senaste månaderna. Så mycket roligt som jag har haft så många gånger på så kort tid som nu har jag nog aldrig haft. Vilka människor alltså. Alla med sina speciella egenskaper och egenheter och alla alltid glädjespridare. När gamla vänner lite faller bort (såna som man känt sen skolan), de studerar utomlands, bildar familj osv. vilket gör att man inte ses så ofta längre vilket VERKLIGEN är synd för jag gillar ju faktiskt mitt "entourage" av "fröknar", så är det ju skönt att man kan finna nya. För när livet ibland känns svårt, vilket stöd att veta att man har vänner. Men inga vänner är viktigare och bättre än andra... vänner är FANTASTISKA att ha! PISTE!


Sen har jag tänkt lite på nästa är också. Saker som att göra mig av med det lilla hår som finns på huvudet…på något sätt känns det som om jag är redo. Och varför inte testa på LCHF-dieten, mamma har ju gått ner kanske 20 kilo så det är ju helt klart värt att testa….men allt detta är i nästa år så vi får se…


Hann se julspecialen av Downton Abbey igår…och mot slutet, den bästa scenen som jag sett under de 3 säsonger som gått. Kvalitén på denna video suger men den är bäst….

Men för mycket tänkande är inte bra. Idag blir det bio. Och jag borde verkligen börja ställa mig….seriöst….

lördag 29 december 2012

Movies are like a form of therapy for me.

Prisad vare denna helg, ledig från jobb och fylld med roligheter för att ge mig styrka att orka med nästa vecka då jag nästan flyttar in på min arbetsplats och jobbar måndag till lördag.
Idag/kväll börjar det med mat och kaffe i goda vänners lag… vad är väl bättre än det. Och imorgon bio, ”The Hobbit” avec Dreya.



Klockan tickar och lite finns det här att göra. Lite tvätt att fixa undan och jag borde faktiskt kanske dammsuga... och en snabbrenovering av mig själv så jag vågar mig ut :P

torsdag 27 december 2012

GOD FORTSÄTTNING!

Låt mig nu börja där jag sist slutade, julafton.
Resten av kvällen förlöpte lugnt och stilla. Jag mådde mentalt bra enda till slutet och inga "varför-i-helvete-måste-jag-sitta-här-ensam"-episoder. Mycket glad för det... fast nu lite rädd att nyårsafton blir dubbelt upp... Och snäll hade jag tydligen också varit när julklapparna kom fram. Men ni får verkligen ursäkta. Allt det jag fick var trevligt att få, en del t.o.m. nödvändigt men ni är nu alla utklassade.
Igår mottog jag det bästa jag någonsin har fått. Något med otrolig tanke bakom det. Något verkligen gjort och tänkt bara för mig. Unikt. Rakt från hjärtat. Jag fick en tavla föreställande Medusa. Jag är ännu helt paff. Ingen har någonsin gjort något sådant. Och tavlan betyder extra mycket inte bara för konstnären bakom den utan just vad den föreställer. Medusa var en viktig roll för mig. Den fick snabbt en hedersplats. Ovanför teven, en teknisk grej som nu nästan kan vara avsläckt eftersom jag finner mig jämt och ständigt att titta högre upp. Tänk att någon har gjort den. Lagt ner tid och engagemang bara för min skull. Det om något är FANTASTISKT. Jag vara lite skeptisk till att lägga upp en bild på den här, jag skulle ju vilja ha den till bara min… men denna måste bara visas… och ändå så är den ju bara min… gjort åt MIG. :DDD Detta är en så mycket bättre sak att få än pengar, guld och diamanter (och ni vet ju alla att jag gillar sånt) Jag blir verkligen ännu helt speechless när jag ser den....(bilden gör den sen inte rättvisa ens)



Två lediga dagar har stått på mitt schema, den andra är idag…det är så skönt att verkligen få vara ledig, ingen stress, bara göra det man vill och känner för i egen takt. Imorgon jobb 6:30-14:30 och sen ledig helg där jag redan vet att åtminstone lördag kommer att bli toppen…

måndag 24 december 2012

Christmas this far

Ja-a gott folk. Trots gårdagen så blev det ju faktiskt jul ändå. Ingen direkt varm julfeelis men trots allt känner jag mig lugn. Dagen fick sin början redan klockan 7. Sängen bäddades med rena lakan med tomtar på. Nytvättade huvudkuddar samt ett helt nytt täcke, som jag hoppas är varmt. Fast å andra sidan kan man ju hoppas att Tomten kunde samarbeta med, ska vi säga, Mother Earth och hitta en passande sängkamrat som sover bredvid mig och gör att jag slipper frysa och sen också denna känsla…


Efter detta blev det att handla, som sagt blev jag ju distraherad igår och fick bara handlat julmust och medvurst, visserligen två viktiga saker men…

Jobb 9-15…nästa år blir det väl kvällskifte då…

En ny favorit… hoppgivande…


Efter jobbet stod maten på bordet och mellanbrodern kom. En leverans av mat till forsby, jag fick en min julklapp åt Simon (så glad att alla fått sina julklappar till julafton), en tur via jobbet och se till pappa och plocka upp de sista julklapparna av kollegiet. Nu tillbaka upp till mamma. Gröt och fruktspoppa väntar. Julklappsutdelning. Sen är kvällen fri. Låt oss hoppas att jag blir surprised.


Såhär blev min boning efter pyntandet… inte för mycket va… GOD JUL GOTT FOLK!!

söndag 23 december 2012

Dan före dan-piss off

Ifjol var första året i mitt liv när jag kände noll julkänslor. I år fortsätter det. Jag trodde de skulle infinna sig helst när jag julfixat lägenheten men icke sa Nicke. Viss blev det mysigt och ombonat men allt känns så totalt meningslöst. Jag spelar med. Att ge julklappar och se glada människor värmer i hjärtat men det försvinner. Ändå spelar jag med. Och idag var liksom på ett sätt höjden. Min dag var planerad… nästan minutiös. Till Jeppis med mamma. Handla det sista. Med julklapp åt… låt oss kalla honom Mr. X, han är ju naturligtvis hemma, det är ju söndag före jul och allt, han bjuder mig in, eller så bjuder jag in mig själv som han gjorde den 22.12 i fjol och jag får se hans lägenhet som han fick se min då. Detta tar kanske en timme och då passar det perfekt att fara till Boman & co med deras klappar och ”fira jul” med dem tills jag blir hemkörd till halv 9.


Blev det så? NEJ!


Det sket sig från början. På väg in till Citymarket är X på väg ut. Jag ser honom ropar han namn och han vänder sig om, ler och hälsar glatt. Jag undrar om han är hemma senare. Han svarar att han är på väg till gymmet och vet inte hur länge han är där (but I do) och säger han kanske ska hjälpa någon vän senare och frågar nyfiket om det var något särskilt. Jag informerar att jag tänkte komma med hans julklapp. Han gör en min som bara kan tolkas som – men du är väl för snäll va- och säger med glimten i ögat att jag ska sluta ge honom sådana. (Samma diskussion i fjol men efter att ha sett hur glad och barnaktigt sugen han blev på att slita upp och kolla innehållet genast hur kan jag då motstå att få ge honom något i år igen). Hursomhelst meddelar jag att sin julklapp ska han ha och jag lämnar den utanför han dörr om han ej är hemma. Han ler, och slutar protestera och säger att vi ser och jag ska ha det så bra. Planen omarbetas och jag har inte längre någon aning om vad jag skulle ha handlat. Vid kl. 14 anländer jag för utdelning #1. Hans bil står på parkeringen. Spännande, han är hemma. Jag går upp för trapporna och ringer på… väntar… nada. Upprepar processen 2 ggr, lägenheten är ju rätt stor. Lämnar besviket påsen med julklapp(ar) och går. Skickar ett medelande att endels är han borta och har bilen hemma eller så är jag vid helt fel dörr (fullt möjligt eftersom huset inte har namn eller korrekt numrering på lägenheterna). Jag går vidare till Boman & co och har en trevlig kväll. Ändå finns så många tankar kvar. Timtal senare kommer sms:et som jag åter känner är fullt med lögner och ursäkter. Att hans bil står där kan bero på att han inte använder den just nu (konstigt nog såg den verkligen inte nedsnöad ut ändå, och varför inte använda den, det har han ju alltid gjort förr) och om jag hade varit där kan det hända att han var ute, var på vinden, duschade, dammsög… Jojo… visst visst. Meddelar att jag var dit och lämnade en påse så han kan ju se att jag helst lämnade den vid rätt dörr. Och dessutom tog det honom en timme att svara på dessa meddelanden fast jag svarade genast och han troligen nästan inte hann lägga bort mobilen emellan. Visst han hade fått det jag lämnade och önskade mig en god jul och skulle då börja med förberedelserna. Snabbt som attan skrev jag att det ju var bra men att jag fortfarande var kvar i staden. Bara ett par hundra meter bort och skulle gärna träffa honom och se hur han bor nu när jag ändå var i Jakobstad och han tydligen nu var hemma. inget svar kom på det… kanske han dammsög igen.


Önskningar om god jul. Jojo. Jg spelar med. Inte för att det känns bra. Alls. Det gör ont i kroppen. Ensamheten tär. Och han önskar mig en god jul. Jag kan inte hjälpa det. 4 högtidsdagar om året minns jag X och två av dessa kommer presenter eller blombud. Inte en gång skulle han av sig själv minnas mig. Men naturligtvis tackar han alltid. Jag borde sluta. Men inte så enkelt. Minns ni början av ”The Holiday”? Kate Winslet säger det bäst  (för att komma direkt till det jag menar http://www.youtube.com/watch?v=ORwxcaWvyYQ&feature=youtu.be )



Sen så är det enklast att ha det så när ingen annan visar stort intresse. Och egentligen söker jag något beständig och inget tillfälligt men som en vän sa, man behöver väl inte köpa bilen bara för att man testkör den. Visst nej. Och just nu vill jag bara ha roligt… få ha roligt och glömma… eller få ha roligt med den jag borde glömma. Så enkelt kan min jul räddas.


Sen vill jag inte ha några moralpredikningar, detta något jag måste få skriva ur mig, jag har försatt mig i denna situation själv. Sen vet jag att det finns de som läser detta som känner Mr. X och helt klart vet att det är honom jag menar. Och gör ni det så behöver ni inget säga åt mig, försök då bara få honom att förstå att inget av det han gör, säkert utan att tänka på det, gör ont i mig. Jag vill bara få träffa honom. Lite vänlighet om man får be… jag ÄR ingen hemsk människa.

lördag 22 december 2012

Stick Your Hands In This Models Pants

Ibland är det faktiskt kul att få reklam I inkorgen, speciellt när de har sådär roliga rubriker. Och så kan jag meddela att det är underklädesmärket Andrew Christian som sänder såna nyhetsbrev. Den dag jag finner en partner ska jag shoppa loss åt honom där ;D


Stress, stress och mera stress har fyllt de senaste dagarna. Planera och packa och hoppas allt går enligt planerna. Detta väl kombinerat med jobbet. Men det har gått bra. Idag var det skifte 4 och efter det var det att ställa till med att välkomna julen, visserligen gjorde jag misstaget att sätta mig ner efter jobbet men kom mig till sist igång. Det blev faktiskt riktigt bra. Lite småplock och städande ännu men det hinns nog med. En trevlig överraskning var när jag plötsligt hittade 2 ljusslingor till som jag dessutom fick kopplade. Nu lyser det i stort sätt som jag vill på balkongen. Men detta är det enda som får lysa, resten får vara släkt till måndag.


Imorgon blir det en tur till Jeppis, med julkappar och till främmande samt det sista julshoppandet…i matväg i stort sett.


Nu bara 2 saker att göra ikväll. Lite pepparkakor ska få text på sig och en handelslista måste skrivas….resten måste hinnas med imorgon…alltid finns ju natten om det blir ont om tid.

tisdag 18 december 2012

Utan internet i 3 dagar försmäktade jag i detta hus

Julstressen är här. Planera vad som ska göras när. Har jag verkligen kommit ihåg alla som ska ha presenter. Paketera, dela ut och skicka och hoppas på att de sista hinner komma innan de ska delas ut. Och av någon anledning så kommer alltid en topp i antalet arbetsdagar just kring julen… tänka sig vilken tur alltså… not…


Posten har varit välbesökt och vid nästan varje besök har jag retat mig på Anttila… kan inte någon lära dem att packa så det inte blir så stora paket. T.ex. kunde man tydligen inte skicka presentspåsar och omslagspapper i samma låda. Detta tog verkligen rekordet…


Känner ändå att saker och ting börjar falla på plats nu. Kanske var det väldigt bra att inte det fanns något internet i detta hus sedan fredag för då kanske jag skulle slösat bort dyrbar tid. Som jag sa mycket jobb har det blivit och inte mycket datortid, ändå så har ju suget funnits där att få sätta sig och blogga om allt och inget. Främst mitt i natten när jag skulle behövt sova…sömn är ibland överskattat….men har hoppat över det eftersom man ju tillika då troligen varit så trött att när man väl skulle suttit vid datorn skulle man knappt kunnat hålla sig vaken och något skrivande att tala om skulle det inte ha blivit. Och faktiskt, med jobbet, vad skulle det egentligen finnas att skriva om. Bra dagar ändå, om än stressiga.


Fast en dag var inte bra. Kvällskifte. En stund innan det hade jag fåt frågan om hur jag skulle fira julafton. Svarade som det troligen blir, firar först med mamma och sen något som kunde kallas pityparty. Visst, jag är van, detta är som det är, ännu en sak man inte borde behöva bli van med som jag är van med. Och varje år tänker jag att kanske nästa år blir annorlunda. Anyways, denna tanke stannade mitt huvud de första timmarna av det skiftet, som förövrigt var rätt så dödsdömt i sig själv, och gjorde det till en kamp. Och jag begär inte mycket.
Allt jag önskar är ett manligt sällskap de sena timmarna. Att inte behöva sitta där ensam och se någon film man inte bryr sig i men bara sitter framför för att det är enklare så, kan kanske skingra tankarna lite. Att inte behöva stå ute i kylan och se sig om och fantisera hur andra har det. Att inte behöva gå och lägga mig ensam och ändå inte kunna sova. Men jag vet att det är för mycket begärt…kanske nästa år…en dag händer det, jag vet det, en dag…
Ibland önskar jag verkligen att jag kunde stänga av den romantiskt tänkande sidan av mig och bara glömma det där tomrummet som inte kan fyllas av familj, släkt eller vänner och ej heller av materialistiskt shoppande. Men kunde jag det skulle jag nog inte vara jag, men jag vill fylla tomrummet, då endast med det som jag vill ha där…

Häromdagen hade vi samling på teatern. Stora delar av Snövit-gänget var samlat för lite samvaro, gott att äta och dricka och naturligtvis se inspelningen som gjordes av pjäsen. Nice kväll. Jag ger den en 9:a. Och bandningen, ja-a, härligt att få se allt i sin helhet…inte undra på att publiken tyckte den var bra. Och tårtan jag hade bakat var god och omtyckt och ikväll lagade jag en kopia till jobbet imorgon, jag hade lagat alldeles för mycket chokladtryffelsmet och köpte för mycket grädde. Inget ont som inte har något gott med sig. Lika med pepparkakor, färdigbakat till julen tack vare denna tillställning.


Om någon minut börjar en ny dag. Jag ska jobba. The show must go on….

lördag 8 december 2012

Pirr och purr

Till att börja med. Hade ni någon aning att om man beställer en STOR 40 cm takeawaypizza med 4 fyllningar på Presso vid prisma i Jeppis så får man en seriöst stor pizza. Vi satt 3 personer vid 2 bord. Beställde en pizza på var… hoppades vi var vrålhungriga och att pizzan kanske inte var SÅ stor. Det var den. När 2 kommit till bordet drog vi till oss ett tredje för att det skulle bli mer plats… men gott var det och sällskapet ännu bättre :D Men sen orkade man inte med kaffe och gott tilltugg visade det sig…

Helt apropå en superlåt :D

Självständighetsdag i torsdags med en liten bal på slottet. Men seriöst dålig. Inga helt underbara kreationer, presentatörerna hade ingen aning om vad de pratade om, många tysta pauser och när de äntligen visste något om någon pratade de i mun på vandrande och avbröt. Dessutom var det ju inte rätt president. Tänk om Haavisto skulle stått där, seriöst susen åt mommos hönsen he :P


Fredag, en dag som alla andra. Slutade redan 12:45, kom hem och skyndade undan alla måsten. Men det blev en tidig afton.


Idag har det också slappats rätt så mycket men har ändå fått julklappsplaneringen klar. Lite på kommande från ett och annat ställe ännu samt lite fysisk shopping och sen blir det att börja paketera. Därför så är det tur att listan består av initialer och bilder för annars skulle det nog bli hjärnsläpp och många frågor…vem var detta nu igen :P


Och rubriken då. Pirr och Purr. Någon som kan gissa vad det är. Måste ge utryckets uppkomst till Simon. Och det stämmer så bra, en trevlig känsla att ha i kroppen.


Timmen börjar vara ”sen” men ledig ännu imorgon och det är bäst att ta ut allt ur den lediga helgen så nu knäpper jag på Dvd:n…först en film och kanske en till ….

tisdag 4 december 2012

En dag att glömma

Note till den som i framtiden skriver boken om mitt live, vem det nu än blir, när du får problem att få plats med allt med tanke på alla häftiga saker du har att skrivas om kan du hoppa över just idag. Det är helt ok :P


Började dagen med att stå och frysa vid busstationen. Tittade på termometern och insåg varför, -18 grader, och jag som brukar byta till duffeln när det blir kallare än -10-15. Dessvärre hängde den hemma så det var bara att tåla.


En lång dag i skolan. Arbettssäkergetsutbildning för att få arbetssäkerhetskortet. Varför? Har ingen idé, obligatoriskt för utbildningen, trots att både jag och mina 2 kurkamrater ansåg att det hade exakt 0 % med vår arbetsplats och yrke att göra. Hursomhelst. Bara att sitta där och tänka att man ju fick in en dagslön… och så var läraren lite söt också…


Efter det ringde ut tog jag en promenad i Jeppis utkant för att fördriva lite tid, skulle till Boman med blommor till halv 5. Detta gick av stapeln felfritt. Lämnande blommorna och fick se en fin lägenhet, en söt unge som blir en vecka gammal imorgon och två stolta föräldrar. Sen blev det lite knivigt…


Kom mig aningen försent från Boman, surprise surprise, men räknade att jag precis skulle hinna in till stan och hoppa på sista bussen om jag småsprang. I huvudet lät det bra… tills jag vände åt fel håll när jag gick av gårdsplanen om kom ännu längre bort och hoppet var ute. Tog telefonen och ringde en vän några hundra meter längre fram på EbbaBrahe esplanaden men drog en nit. Självklart. Inget svar. Gick och kollade om han ändå var hemma men nit igen. Fast nu vet jag ju var hans dörr är åtminstone. Gick in mot staden och kollade om någon bekant skulle finnas till hands, fick nog ändå ringa till mamma. Hem kom jag ju men inte som jag tänkt. Fast på något sätt visste jag att risken att missa bussen skulle finnas där just idag :P


En Oriflamebeställning ivägskickad och lite mat i magen igen. Imorgon är en ny dag, morgonskifte genom byte och sen mat och kaffe i Jeppis med kära vänner. Och går något fel då är det mitt fel så ni får ursäkta. Jakobstad verkar ha något emot mig…

måndag 3 december 2012

It's not the size, age, color or race that matters. It's the way you swing it! = Fysisk ålder VS Psykisk ålder

Tänkte nu vara alldeles seriös i dagens inlägg. Däremot kan jag inte lova att jag inte flummar. Kom att tänka på detta när jag häromdagen gjorde ett test på facebook. Eller ok, visst har jag tänk på det MÅNGA gånger innan också men just då påmindes jag. Testet gick ut på att ta reda på ens Soul age, något som jag i detta inlägg väljer att kalla psykisk ålder. Min ålder blev 40. Själv tänkte jag det lite mycket, kanske. Har alltid ansett mig själv vara äldre än mina 24 år… fast då med kanske ca 10 år. Å andra sidan, vad spelar det för roll… äldre som äldre.


För att förklara. Varje människa har en fysisk ålder (den egentliga åldern, räknat från dagen de föddes) samt en psykisk ålder (varierande, beroende på livserfarenheter och etc.). Detta gör att en del människor kan vara 40 och uppföra sig som 20 eller tvärtemot. Inga problem men låt oss hoppas att de helst gör det värdigt.


Personligen dras jag till äldre män, så enkelt är det. (med äldre menar jag då minst 24 och den övre gränsen får vara varierande person till person) De har sett mera av livet och är kanske mognare. Aldrig, fast man ska nog aldrig säga aldrig, skulle jag kunna tänka mig att dejta en kille i de övre tonåren. Fast jag vet att jag nu rationaliserar rejält. Det finns barnsliga 40 åringar och vuxna 16 åringar.


En sak som då retar mig. Säg att jag gillar en äldre man… as allways. Men han tycker jag är för ung… fysiska åldern alltså. Fruktansvärt irriterande. Vi passar annars bra ihop men ålderskillnaden på pappret är för stor. Om man annars passar bra ihop, och jag, den yngre parten inte ser något problem med det så varför inte försöka åtminstone.


Detta lite samma som om man går in i en relation där man vet att den ena jobbar mycket och kanske inte har så mycket tid att ge åt den andra parten även om han verkligen gillar honom. Då tycker jag faktiskt det är den som då bli lätt bortglömd som ska få bestämma… Det var bara det.


Blev det ett seriöst inlägg… nja… men flummigt… JA :P


Med detta vill jag säga att många tycker säkert det är konstigt att jag gillar 43: åriga Lars Ranthe… men come on… vad spelar det för roll för er sålänge jag är glad :D

söndag 2 december 2012

Huvudrensning

ÄNTLIGEN! Det är över 6 dagar jobb (inte så farligt i sig själv) men när det sedan handlar om 6 stycket MORGONskiften så är det annorlunda… jag som inte är morgonmänniska… som alls. Men som allt annat här i världen så går det, det också. Därför har det verkligen inte blivit gjort mycket efter jobbet. Varje dag har jag menat. Och menat. Men aldrig har det blivit av… som tur kom de 3 lediga dagarna som en räddning…

SKYFALL.
Den senaste i ordingen av James Bond filmer. Uppe i 23 stycken nu va… avnjöt denna på bio i fredags tillsammans med Dreya och kanske cirka 10 andra i salongen. Väldigt bra film. Jag är inte hundra på att jag kan säga att den var bäst av alla 23, men helt klart bäst av de 3 som finns med Daniel Craig. Men även om jag gillar herr Bond måste jag säga att detta förhoppningsvis var den sista i ordningen. Det skulle bara varit ett passande slut på det hela. Men enligt IMDb är 2 till planerade… bara att vänta och se.


Efter den filmen slappade jag hemma i mitt lilla krypin. Väntade på att klockan skulle bli 23 och att en film skulle börja. ”Fyra år till” hette den. På ett sätt visste jag att det var en sådan film jag med all makt borde undvika och precis 20 minuter in i filmen fick jag bekräftat att jag hade rätt. Men det var en väldigt bra film.

Just nu känner jag mig aningen känslig. Romantiska scener i filmer är svåra, speciellt mellan män… det liksom gör lite ont i hjärtat… speciellt som jag igen trodde att kanske…men det liksom backfired…

Igår spenderades dagen med två saker. Hela dagen var det med den danska serien ”Sommer” . En älskad serie som samtidigt får mig på bra humör men som samtidigt är lite svårt. Jäkla Lars Ranthe.

Morgenmad på sengen, gåtur ved havet og dans til latisk musik hører til beskæftigelserne på Lars Ranthes perfekte lørdag

Och så några timmar av dagen med att få detta:

Till detta:

I serien firades det jul och det firades nyår. Också det skar i hjärtat. Jag gillar jul, men nyår är alltid sådär. Och som vanligt sa jag ifjol att kanske jag inte längre är ensam med dessa högtider i år. Men vad ska man säga, det ser mörkt ut. Tänk att få vakna, julaftonsmorgon, väcka den varma mannen bredvid mig med en kyss och ett ”God Morgon älskling”. Stiga upp och gå över alla mjuka mattor, tända julbelysningen och inta en underbar frukost. Detta förutsatt att jag inte börjar jobba typ 07. Fast helt FANTASTISKT skulle det nog ändå vara…


Och avslutningsvis. Gissa vem som hade punktering på bilen på väg hem från Jeppis i torsdags efter att jag varit och skrivit hygienpasset (som jag för övrig klarade, aldrig har orden meni läpi känts så bra att höra) och jag hade dessutom varit till BB och hälsat på en otroligt söt 26 timmar gammal bebis Estelle. Nåja punktering hursomhelst, mamma och jag. Och ingen av oss byter däck fast nog bägge av os säkert kan om vi skulle böli tvungna. Det heter ju att har man bil och körkort måste man kunna sådant men det har inte jag så då behöver inte jag kunna det :P Som tur är känner vi båda folk i J:stad så hon började med att ringa medan jag stod i stand-by. Lite synd att jag inte fick utnyttja mina kontakter men tillika lika bra… däcket byttes och jag höll på att frysa ihjäl. Dessvärre fick jag korta två naglar lite efter att de skadats när jag försökte gräva fram däcket under all bråte som aldrig kommit sig från bagageutrymmet till förrådet. Fast idag, då ska det dit… har jag förstått.

söndag 25 november 2012

”En varm kram till dig också, som början på det nya året. ... Ring mig imorgon... jag ber dig på mina bara knän… Det är inte roligt att sitta ensam här på sjukhuset nyår och allt. Du borde vara här så skulle vi ha tittat en gammal uttittad film och skratta åt gamla skämt som vi brukar. Adam”

Oh I wish. En liten ”strof” ur boken… ska försöka sluta med dessa nu för annars blir ju snart allt publicerat. Men skulle gärna ta ett sådant meddelande nu, fast inte nödvändigtvis det där om nyår ännu. Jag vill ju inte missa julen…


Hektiskt ledig helg för min del… men tror jag ska ta och göra detta med ett fullt schema till det vardagliga, det funkar ju bra. På lördag, igår, var det sista föreställningen av ”Sri Lanka” på Scala. Det kändes konstigt t.o.m. för mig som bara medverkat off stage. Men ändå var det trevligt. Och jag blev riktigt överraskad.
Höll på att plocka lite i köket… skådespelarna kom ner en efter en… de hängde kvar… förstod inte vad det var frågan om. Sista man ner från logen kommer med kaffekorgen, jag tar emot den och börjar plocka ur…allt som vanligt så långt. Men så ställer sig skaran av skådespelare sig framför serveringsdisken. De ville tacka mig. Min första tanke var, jaha, why? På ett sett var ju allt det jag gjort lite av mitt ”jobb”. Men jag blev VERKLIGEN hjärtevärmande glad över detta. TACK! Ett så enkelt ord att säga. Kände ett sådant lyckorus av en eller annan anledning efter allt detta. Jag som brukar sörja. Gick en sväng för att bli av med lite energi. Och korkade sen en flaska champis när jag kom hem. Den har varit i kylen i 4? år så tyckte det var det perfekta tillfället. Dessutom förde smaken med sig minnen från ”Ooops”… pjäsen när en viktig person kom in i mitt liv… även om min första tanke vid namnet var ”gammal, tråkig, halvfinsk gubbe”….I was SO wrong…



Idag var jag in via teatern för att få se allt en sista gång, men jag möttes av bilen som förde kulisserna till nästa ort. Jag städade det sista och blev verkligen chockad när jag kom upp på vinden. Logen var så tom. Redo för nästa produktion. Men ändå konstigt. Det blir så definitivt… tror jag sörjde lite just då.


Handlade och slängde ihop bröd efter detta. Gott.


Ett konstaterande gjorde jag igår… är jag lång eller?! Jag var så att säga inblandad i en liten kram… med en man… vän, bekant, whatever. Inte lika lång som jag men ändå inte mycket kortare… tyckte jag… men igår blev jag lite som WHAAT? Lilla gulla vännen… han var så liten på något sett, både kort och mager… trots att han är tränad… nåja… det var bara lite mysko… visserligen kör jag starkt på förklaringen att han blev knäsvag av min kram och var därför aningen kortare :P Tycker det är en ypperlig förklaring…. Men hans lätt stickiga kind mot min hud var mysig…
visserligen var ju nog inte kramen av detta slaget… tyvärr… något som detta skulle verkligen vara mysigt, men bilden dök så passligt upp :D


Borde egentligen börja fundera på detta med att sova. 1:a av 5 morgonskiften imorgon. Men så har jag ju återgått till att söka sömnen EFTER kl. 00 igen. Det funkar mycket bättre så.

lördag 24 november 2012

”Han luktade nyduschad och fräsch... Kanske man borde prova på det där med gym någon gång... eller njää”



Saker och ting kan förändras snabbt. Till lediga helg, förutom Scala-jobbet, plussades det till ett morgonskifte på söndag. Och nästa vecka, en minisemester fick istället 4 skiften i jobb till. Fast det är egentligen att föredra så…


TWILIGHT – Breaking Dawn part 2… har ni sett den…annars GÖR DET!! Jag hade hört att det skulle varit den bästa av alla filmer och jag kunde verkligen inte säga annat. Biosalongen var inte full men alla hade tryckte ihop sig runt mitten och jag och Dreya likaså. Dreya på ena sida, verkade gilla filmen medan den okända manspersonen till vänster troligen var ditsläpad av sin flickvän eller liknade… jag slutade räkna efter 10 djupa suckar :P Jag hade läst boken, men det var väl något år sedan och jag satt ibland och tänkte ”var det så det var”…man kan inte minnas allt, inte ens när det kommer till Twilight…


Förresten, kan meddela att jag inte gillar att komma hem och upptäcka att skjortan jag hade på mig hade en stor reva i locket till ena bröstfickan….how enbaressing…hoppas ingen märkte det…


Dagens rubrik kommer förresten från samma skrivelse som sist, men denna gång av min lika eminenta medförfattare Mornington :D


Nu dags att ta fram baken. Sista föreställningen på Scala ikväll för ”Sri Lanka”… sorgligt… och då får skådespelareliten färska vetesemlor fyllda med gott i pausen…

torsdag 22 november 2012

”Vattnet tystnar, det går några minuter innan dörren öppnas. Adam kliver ut, ledigt klädd, håret ostylat, ja en syn för gudarna.”



Igår visade sig bli en bra dag i rak motsats till tisdagen. Även om det till en början nog inte kändes så, trögstartad till 1000 men när jag väl var ute flöt det på.
Började med att ta sikte på Scala. På tisdagen var jag irriterad att jag inte kom mig för att fara dit då, men igår ansåg jag att det var ödet, jag skulle till Scala först onsdag… detta något jag kom fram till när jag rundade sista gathörnet och såg bilen parkerad upp front, hjärtat tog några volter :D Där på scenen var en man med kamera och förevigade scenografin. Så underbart att tala, bara han och jag, om än väldigt vardagligt, vad vi gjorde där, han var ledig från jobbet… osv. Det fanns det så mycket mer jag ville säga men det var liksom bara tyst… men han brydde sig som alltid, tog hänsyn, undrade om han fick gå på golvet, hade jag skurat där. Jag tyckte att gå var du vill, jag kunde just då inte bry mig mindre om fotspår på det fuktiga golvet. Som sagt… ödet… måste minnas det i framtiden, varför göra idag det du kan göra imorgon istället…


Två bra länkar cirkulerade på facebook igår
#1. Så fort någon gör något bra så får det inte vara bra någon längre stund. Det finns/har funnits många orättvisor i världen. Ingen kan väl berätta om alla…
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/gardell-grater-bara-for-mannen  

#2. Som jag inte visste det. Jag tyckte personligen att det var en helt underbar sak att ha på tidningarna på farsdag, och Vasabladet som dessutom hade dem på första sidan…
http://kristiannyman.blogspot.fi/2012/11/lasvard-insandare.html  


Gårdagen var som sagt riktigt bra i det stora hela, lite julkänslor fanns på kvällen så innan jag gick och sova så kunde jag inte låta bli att tända lampan ovanför skrivbordet. Sträcka mig efter den röda omärkta mappen ovanpå bokhyllan och sedan sätta mig ner och läsa om Adam och Evas jul… jag kunde inte skrivit det bättre själv… men hej, jag hade ju skrivit mycket av det själv :P


Kvällsjobb väntar idag, men före det väntar jag hit A.J.
Borde se om jag kunde hitta något uppiggande… har liksom sovit lite halvdålig de 2 senaste nätterna. Och ändå har jag försökt mig på något nytt… i säng före tolv och upp före 9 lediga dagar och kvällskiftesdagar… inte någon bra idé alls om du frågar mig…

onsdag 21 november 2012

Vet du, hur det känns, att ha stanken av död fastbränd i sina näsborrar

Till att börja med kan jag lugna er med att rubriken är en replik från ”På Sri Lanka är det förstås ännu varmare”. En av flera av mina favoritrepliker. Blir ni intresserade? Då tycker jag att ni SKA boka in er till den sista föreställningen (på Scala) nu på lördag, 24, kl.19:00. Visserligen kommer Teater Norrskenet också turnera med sin pjäs lite efter det, som Terjärv 1.12 och sen en del andra ställen 2013, men lets face it, Scala-scenen är BÄST! Denne pjäs kan omöjligt göra sig rättvis i andra salonger… just saying…


Igår var en skitdag… med början hos vädret. Steg upp tidig, nåja, det var ju min lediga dag så inte jobbtidigt. Det var mörkt… jag tände lampor här och där. Det fortsatte vara mörkt, men så hände något… det blev kväll och mörkret blev mörkare…surprise. Jag blev bara så totalt utan humör!!! Spenderade då dagen med att äta, allt inom räckhåll kändes det som. Såg på film… nästan alla från tla releasing… vissa fick upp humöret, andra inte.

Tänka. Jag hann dessutom faktiskt TÄNKA! Kändes bra, fast inte gjorde det saker något bättre. Och bland allt tänkande så blev vissa tankar till fantasier. Och ibland är fantasin bättre än verkligheten, och jag en bra fantasi :P Sen hann jag faktiskt också hitta lite recept till något gått inför tisdagens årsmöte…


Idag är jag också ledig. Skönt… vet inte… har nu igen jobbat för lite för att det alls skulle kännas särskilt lockande, och dessutom var måndagskvällen ett av de råddigaste skiften jag haft på LÄNGE. Idag ändå inga stora planer, lite att städa på Scala inför lördagen, och lite lakan här hemma att ta strykjärnet till… om jag nu bara finner orken att sticka mig ut… Jag villa ha vinter och SNÖ!!


På måndagen gick förresten serien Lykke på TV. Lars Ranthe gjorde en av rollerna även om jag till först inte ens kände igen honom. Helt slätrakad i fejset. Och jag undra bara hur han tänker… så mycket snyggar med skägg. Så det så. Fast kanske det bara är jag som tycker så… minns jag tänkte like första gången jag såg filmatisering av Colorado Avenue…big nono….

söndag 18 november 2012

4,5 +

Vissa dagar, helt vardagliga dagar, är bara bättre än andra. Från kl.16 samlade jag 4,5 pluspoäng, med stora plus… 3,5 på Scala…ids inte gå in närmare men ett stort plus hör ganska bra ihop med en låt som snurrar i mitt huvud….


Och sen 1 stort PLUS tillkom på hemvägen när ett biobesök sådär spontant planerades…me like…både bio med Dreya och Twilight och att planer spontant. Kanske lite motsägelsefullt men det bjuder jag på.


En annan bra låt i mitt huvud är denna….män, karlar, men, miehet…

Theese are some strange times we are living in

Dag efter dag. En efter den andra. Fort fort fort. Alla lika gråa och trista. Och jag hinner inte alls med. Förut var helt klart datorn och bloggen högt uppe på prioritestslistan, men nu kommer de bara upp när det på något sett hinns och orks med. Och ändå vet jag inte riktigt vad jag gör hela dagarna när jag inte hinner med. Märkligt.

I fredags hann jag däremot med Wasa Teater och ”Orgelbyggaren”. Detta trots att jag på torsdag läste meddelandet om hur vi skulle ta oss dit…tänkte: jaja, på fredag var ju det… innan jag 10 minuter senare kom på…men he é ju imåron he… Oavsett så var det verkligen en bra pjäs med starka skådespelarprestationer. Något som verkligen behövdes med tanke på att scenografin, om man ens kan kalla det så, var så avskalad att det knappt fanns. Men ljus och speciellt ljud gjorde verkligen mycket till stämingen och jag var speciellt förtjust i de som verkligen fick en att känna sig som om man var ute på kryssning… sevärt. Kanske bra att läsa boken först… eller så inte…


Igår var det åter vårt eget Juthbacka teater som gällde. Dessvärre bara ca 50 i publiken. Mycket som krockar nu och tydligen finns också sjukdom i luften. Men det är en sak jag aldrig fattat…när 1 stycke i en grupp av 7 t.ex. är sjuk så kan heller inte de 6 komma….men naturligtvis ska de komma en annan gång…jojo… fast med så lite folk klarade jag ju serveringen själv och hann smyga upp och kolla mycket av andra akten genom luckan…
Trevlig kväll i stort. Jag ute i god tid och började ställa. Jag hade bakat tilltugg till aktörerna i pausen, något som tydligen missades i det mörka trapphuset så de får dem idag istället. Jag hälsades glatt, och en frågade om Åboresan, jag var så glad att få byta några flera ord en bara hej och hejdå med honom. Även om det inte alltid är lätt att hålla tillbaka en del ord. Men efter föreställningen fick alla bråttom. Publiken iväg… och det klagar jag inte på… sen ljuset….good riddance…men skådespelarna förvann lika fort…ut genom sidodörren…utan att säga hejdå…2 av 5 gjorde det men not a good number…allt man hörde och såg var bilar som accelererade iväg… Men nej nej…det var så trevligt så…jag klarar mig alldeles utmärk…och inte ska ni behöva anstränga er och tacka eller säga hejdå…absolut inte…. Ibland kan jag bli lite bitchig… fast det går över :D


Nåja. Dags att låta dagens show fortsätta. Måste diska och bädda. Sen fixa nå lampor åt mamma och så om några timmar står jag åter på teatern… God fortsättning…

tisdag 13 november 2012

Åbo-tur/retur på 19 timmar

Lördagen den 10.11 var lätt den bästa dagen på LÄNGE. Lätt!

Dagen startades tidigt, snart efter klockan 06. Men det är totalt värt det när man har roligare saker än arbete framför sig. En lätt kylig morgon plockades jag upp av en liten varm röd bil och hälsades glatt ”God Morgon” av A.S. och hans trevliga syster J.S. , framsätet stod ledigt för mig, så omtänksamt. Vi färdades säkert i den mörka novembermorgonen till Kvevlax där vi gjorde ett snabbt bilbyte och en ännu en ny bekantskap i form av M.H. anslöt sig till gruppen. Ännu en underbar människa vars första kommentar när han såg mig var, ”Vad lång du är”… haha… den bästa kommenteren jag hört på länge :D Syskonen S stack en sväng in till Sale och jag satte mig bekvämt till rätta i ännu ett ledigt framsäte och färden startade mot Åbo och Hair.
Vi var ett slött gäng som färdades i den nu lite större men också röda bilen. Men eftersom det fanns hur många ABC’n som helst så vaknade vi alla rätt så bra efter ett besök till ett sådant.

Åbo var en trevlig stad och inte alls tråkig som jag fått höra. Visserligen spenderade vi ju bara en dag där. En sak är dock säker, det finns många cafés i den staden. Vi besökte ett antal. Och många butiker och då var vi verkligen inte till alla ens. Ingen stor shopping, jag kom hem med en stycke halsduk. Visserligen såg jag massor jag ville ha, en del ska jag faktiskt ta och beställa från Stockmann på nätet. Lite julgrejs, som om jag verkligen skulle behöva det :P

På kvällen kom vi till teatern. Hair är en verkligt bra, fartfylld pjäs men personligen skulle jag rekommendera att man ser filmen först eftersom handlingen är väldigt avskrapad och man kanske inte snappar upp allt. Ett riktigt drag på teatern där vi satt på 2:a balkongen, speciellt eftersom gänget bredvid oss uppenbarligen kände skådespelaren Filip Ohls. Åtminstone lät det så när de tänkte ge oss som satt närmast rejäla öronskador…


Efter teatern funderade vi på mat, personligen trodde jag inte jag kunde bli hungrig igen den tiden men se det gick det. Fast no problemo att lösa det, Red Hot Chilis Bar&Grill var så hjälpsamma. Snacka om att vara mätt, och även om efterrätt ingick var det bara 1 av 4 som orkade… En snabb promenad och några minuter senare hann vi till bilen innan parkeringshuset stängde. Puh.

Hemfärden var rofylld. De två chaufförerna som bytte av varandra och sov rofylld och sött mellan varven, J.S. pratade glatt och jag bara njöt att få befinna mig där. Just där. Just då. 3 fags and a faghag. (Hoppas jag inte var elak nu)
Men på hemvägen så lekte min hjärna med många tankar. Vissa nya, vissa gamla. Och just denna den samma som ALLTID finns i situationer som denna så no offens to anyone...mina tankar så ni får usäkta. Jag i passagerarsätet. Trevlig manlig förare*2. Mörkt ute. Regn på rutan. Lite tr ött. Tänk att då få känna en varm hand i min egen. Vrida på huvudet och mötas av ett leende. Eller att få vila handen på förarens jeansklädda ben. Jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte kontrollera min hjärnas tankar, men det jag kan kontrollera är att låta bli att göra det som den vill eftersom det nog skulle klassas som långt från ok.
Så efter att ha bytt tillbaka bilarna och åkt hem från Kvevlax var klockan ca 03 när jag trött men lyckligt steg ut ur den lilla varma Polon och vandrade in med trötta steg. Kläder, väskor och accessoarer föll av mig nästan på stället och jag kröp i säng.

En helt UNDERBAR dag med FANTASTISKA människor. Hur härligt är det inte att hitta vänner som Andreas (Dreya), Janina (Ninni) samt Mikael (Mittjil). Snart får jag väl ett smeknamn också… förhoppningsvis T.H. och inte Tomppa… eller något nytt… spännande…

fredag 9 november 2012

Dagarna kom och dagarna gick. De var väl bara en enkel del av livet.

Fick mig en chock idag, jagade upp mig. Det var en ”var är papperpåsen att andas i ”situation. Var via Scala på hemvägen från jobbet. Vi har nu en musikal inhyrt där igår och idag. Tillsammans med att Teater Norrskenet spelar där. Kände bara INVASION!! Och äntill såg det lite smått förjävligt ut men jag gjorde inget åt saken… jag orkade bara inte. Men konstigt att jag jagade upp mig när SriLanka pjäsen var i oordning eftersom det inte har att göra med mig, men jag och en röra kommer inte överens. Dessutom var ”mitt” kök överfullt och råddigt, med ”mina” rostfria termosar märkta med svart tejp….not nice….

Men jag tog ett beslut

Imorgon åker jag till Åbo och har roligt och någon annan får reda upp helvetet... sen fixar jag det sista till toppform inför nästa helg då breder åter breder ut mina vingar över kulturhuset Scala och dess invånare :D

Åbo ja… hämtas upp om lite mer än 7 timmar… och jag ska ännu ställa en väska. Jag är verkligen ute i sista minuten, vilket inte passar på mig, men det går när det mesta är planerat rent mentalt…

måndag 5 november 2012

Förr fattig för välgörenhet…

När man är del av en grupp drar man sitt strå till stacken. Förväntar sig ingen betalning. Sist tog jag inte emot något men ändå kom ett svart brev i brevluckan… denna gång sa jag naturligtvis nej men när lite kom flygande min väg så log jag bara och gav en nickning som tack. Fattig som en kyrkråtta. Och ändå bryr jag mig inte om varje ihopskrapad cent går åt i Åbo i helgen. Det är det värt.


I natt fick jag sova, när jag nu gick och sova. Om jag nu ska finna något positivt. Detta i motsats till föregående natt när jag absolut inte kunde somna och jag frös så in i norden. Tror jag då fortfarande hade tankarna på stackarn i dimman.


Annars var eftermiddagen/kvällen sådär. Jobbet på Scala är ju alltid trevligt... jag kommer att riktigt längta efter föreställningskvällarna eftersom det blir ända till för min del. Jag såg en vacker ring denna afton. Kunde ju inte motstå att prova, passade mitt lillfinger perfekt. På något rätt tvivlar jag ändå på att ägaren vill släppa den ifrån sig… Ganska lik denna. Bara att stenen var slät…Och hela ringen lite smalare


Kvällen kom med en känslostorm. Något som jag tog som ety tecken på abstinens. Kärlek/romantik/närhets -abstinens… För visst är sådana saker lika beroendeframkallande som vilken drog som helst…an I really need it… och just igår kväll…så nära…bara just där och sen poff…gone…utan att erbjuda skjuts :P

Och lite på samma ämne… läste en väldigt bra statusuppdatering idag… om hur tankarna gick till de som förlorat en vän och anhörig i en bilolycka igår. Man vet aldrig när det tar slut och ta vara på stunder så slipper man ångra att man aldrig tar den där kaffekoppen med en vän. Jag tackar egentligen aldrig nej, även om jag ibland skulle vilja, för man vet ju inte… önskar alla kunde tänka lika… oavsett hur stressad man är, en kaffekopp med en vän tar inte så lång tid….


Idag började en ny vecka. Och jag tar genast sikte på lördagen. Klädplanering osv….det är inte lätt….en helg är lätt, då kan man ta en hel resväska storlek XXL med sig. En dag är värre, man vill ju liksom inte ha samma kläder på sig bilresan, sen hela dagen och sen ännu till teatern…. Nåja….kreativ planering gäller. Lite nytt på kommande så nog blir det bra…”gott” om tid…


Till sist, för de mer inkomna… satt och såg på McLeods Daughters när Riley Ward (Dustin Clare) dök upp …har inte tänkt på det förr men…lite drag finns det….one more for the archive…

söndag 4 november 2012

På sant… allergisk… för pappersmuggar?!

Med en hop stressiga dagar bakom sig så känns det verkligen. Men på något sätt känns det också bra… plötsligt kan jag faktiskt förstå mig på dem som fyller sina scheman till bredden. Hursomhelst, ljuspunkter finns det ju, som Hesburgermaten på fredagskvällen, någon gång om året är faktiskt gott.


Men så kan man ju också få sig en och annan chock. Pysslade på vid Scala som vanligt inför en föreställning när samtalet kommer, en av aktörerna, och i mitt huvud också väldigt viktigt person för mig privat sitter fast i dimman, på sjön… tappade fattningen en stund i min ensamhet och kunde inte tänka riktigt klart innan nästa samtal kom, han är i land och behöver bara en varm dusch…just den försökte jag att inte tänka på =D Just där i den första stunden skulle lite nikotin passat bra, för att lugna, men inget fanns till hand. Fick nöja mig med att nästan andas i papperspåse och ta en stor drink när jag kom hem… ibland hålls helt enkelt inte locket på lådan…


Tillbaka till min fråga, lördagens föreställning, ja eller innan den frågades det om vi hade porslinkoppar för en i sällskapet var allergisk mot pappersmuggar. Sällskapet såg sådär lite fint ut och uppförde sig som om de vore VÄLDIGT fina. Trodde först att det bara var en finhetsgrej att det inte passade med pappersmuggar, men jag tänkte ju nog vara tillmötesgående med porslin. Sen började jag undra, kanske var just hon faktiskt allergisk mot något i pappersmuggar, jag menar, skulle det bara varit finheten borde ju alla krävt samma sak. Smart tänkt va :P


Har just rastat hundar och fick gå hem i regn utan paraply och ska nu försöka ta det lugnt och andas och så Scala igen för kvällen föreställning kl.18… men så måste arbetskläderna tvättas…

onsdag 31 oktober 2012

Kort och koncist

Bara 2 saker att ”säga” ikväll…

#1.
När man inte kan motstå detta…

Är det tur att man också kan detta… :P

#2.
Vem var det som uppfann samåkning… vilken fruktansvärt urusel idé alltså…


Ska nu, snart, söka mig i säng… fokusera och vila i känslan jag nu har och sen imorgon gå över till något annat… och jag som är så dålig på att lyda order, och när det känns bra är det svårt att fokusera på annat bra…vi får väl se hur det går…

tisdag 30 oktober 2012

Som utlovat

Ok. Här sitter jag nu. Lugnt och stilla i min bekväma skrivbordsstol, rak i ryggen, lampan lyser ovanför för att jag ska se tangenterna på datorn. Jag känner doften från köket av nykokt pasta och ägg, förberett till morgondagens lunch (tillsammans med tonfisk och någon god röra) på jobbet medan musik strömmar ur datorns högtalare, just precis NU Peter Jöbacks ”Hollow”. Svala vindar kommer utifrån där balkongdörren gnisslar när den rörs lätt fram och tillbaka i sitt lätt öppna läge.


Veckan som gick var, jobbig, men rolig och smått rewording. 3 dagar spenderade jag sammanlagt på jobbet, och vilken avkoppling det var i jämförelse med de timmar som spenderades med mera ideellt arbete av det kulturella slaget… om det nu kan kallas kulturellt bara för att det till största delen utfördes i ett kulturellt hus. Vi snackar nu Scala. I lördags var det premiär, ”På Sri Lanka är det förstås ännu varmare”,

en mycket sevärd pjäs. Detta innebar att det var mycket som skulle ställas. Huset hade ju liksom inte städats och organiserat på allvar på över ett år, och jag är ju aningen petig. Nå golvet bonades bl.a. 5 lager vax innan behållaren var tom. jag blev visserligen inte alls 100% nöjd ,men ännu så är det ingen som inte kommenterat på det blanka rena golvet så det är väl bara att inte vara så kinkig, utan bara tacka och ta emot. Men ändå, med allt springandes, ordnande och så vidare varje ledig sekund kändes det lite som att tas för given, och ibland ville jag bara stanna till, lägga mig ner, inte stiga upp och vänta på bättre tider. MEN så kom jag varje gång fram till det samma, jag gör saker själv för att jag retar mig på om andra inte gör ”rätt”, alltså på MITT sätt. Jag kan ju fråga om hjälp om jag skulle känna för det liksom men det gör jag ju faktiskt inte. Och jag överlevde ju, men låt mig säga att när lördagskvällen var över, de sista lammade Scala och jag, med stor benbrottsrisk, gick hem i dessa gjorde det faktiskt lite otroligt ont. Men lite fin måste man ju vara på premiär…

Och vad gör man inte för att hålla ordning kring de man gillar…


Kom på att det där kanske inte var särskilt uttömande, men vem vill väl sedan läsa punkt för punkt vad jag gjorde under veckan… den listan skulle blivit lång ;P


Nu har jag dessutom hunnit med 3 lediga dagar, dessa förstås delvis fyllda av ideellt arbete i olika riktningar. Men så fanns också vila, och tevetittande. Har försökt komma ikapp med en del serier och en hög med filmer. Men DVD-spelarer börjar bli vresig…suprised anyone? Not me… Kanske någon av de kommande investeringarna…


Imorgon blir det åter föreställning, och jag i serveringen och övrig glad och trevlig passopp… om inte all trevlighet tar slut på jobbet… Så finns det en del saker att se fram emot just nu sådär rent allmänt… ja eller EN sak åtminstone… 10 november blir det dagstripp till Åbo… med 3 nya vänner, 1 jag aldrig träffat och en som jag träffat men inte mycket mer och en som jag faktiskt träffat ett flertal gånger och haft långa trevliga samtal med. Jag hoppas naturligtvis på lite trevlig shopping, så långt det går att sträcka ekonomin, men det stora huvudnumret är ju HAIR!!

Men jag som aldrig vet vad som jag ska ha på mig… jag har ju inga kläder….yeah right….så detta kräver ”viss” planering. Sen hoppas jag också på en Helsingforshelg i december med delar av samma gäng, tackolov för skatteåterbärningen, och då är jag inte orolig för packningen. En Helsingforshelg ursäkter mycket större packning, visst, påminn mig att shoppa ny större, snygg väska innan det :D


Signing off now….God fortsättning på kvällen och livet!!

söndag 28 oktober 2012

Bildbevis

Till alla er som tror att jag är den ultimata perfektionisten så kan jag meddela att det finns undantag. Efter att under en veckas tid haft lägenheten i användning endast som en typ av övernattningsbostad såg den denna morgon ut på detta vis…

Överfull tvättkorg…


Många extra skor framme, ett armband på golvet och parfymflaskorna står inte på plats…


Detta är en soffa och en skrivbordsstol som också fått agera klädlager…


Köksbordet… inte lätt att hitta de passande accessoarerna ur lådan…och vad gör tidningar och papper i IKEA Stockholm-skålen…


Mer uttömmande veckoinfo kommer när jag känner mig aningen livfullare… men på ett sätt känns det just nu väldigt glatt i mitt inre… :D

måndag 22 oktober 2012

Duracellkanin

Om jag igår var halvdöd så tog jag verkligen igen det idag. Steg upp ”tidigt”, lallade på en stund innan jag var ut med två hundrackare. Vidare till Ostro Center efter en kagge Mepol HM och sen vidare till Scala. Jag studerar golvet… ska det månne alls gå att få rent, jag var mycket skeptisk. Testade lite här och lite där med diverse medel och kors i taket… golvet var faktiskt vitt där långt under någonstans. Jag flyttade undan det mesta ur kaféet och skurade tills jag fick slut på moppar. Hem och tvättade, hade en gäst på en timme (:D ) och sen tillbaka. Blev nästan klar med själva golvtvätten, bara platsen där dörrmattan är (men borde ju vara rätt rent under den), och lite sittrum måste jag ju faktiskt lämna åt skådespelarna imorgon. Men tror jag lagt ner sådär 6 timmar där idag. Gissa om jag önskade att jag skulle haft maskiner till hjälp. Någon som kan gissa hur omständigt det är att skölja ett golv utan maskiner eller tillgång till golvsil… men gjort nästan klart, på onsdag åker vaxet på…


Annars har det varit en otroligt bra dag. Utan inbördes ordning… helt klart!! 
Det började redan med bra drömmar… att äntligen finna någon… någon som höll om mig och flätade sina fingrar runt mina… kanske blir det min tur någon gång snart också att slippa kalla sig singel.

Så kände jag en underbar minnesframkallande doft idag. Måste ju vara ett år sen sist… FANTASTISK.

En varm kram och trevlig kort pratstund med Simon som jag fångade upp när han gick förbi Scala, tur att jag stod och pratade med Sanni just då så jag inte missade honom.

Golvet blev rent, roligt trots lite jobb. Tror faktiskt jag har fått blåsor i handen efter att krampaktigt hållit i moppen.

Mitt besök.


Just nu. Tvättmaskinen går. Jag ser på färjan. Hungrig och väntar på att klockan ska bli 22 och sista delen av ”Torka aldrig tårar utan handskar kommer”. God fortsättning gott folk!!

söndag 21 oktober 2012

Flatlined

Beeeep….no signal…charging…


Jag har jobbet hela helgen med början fredagskväll. Idag på jobbet hade en trög star men fick sedan bra start fram till att jag kom hem och gjorde världens sämsta beslut. Satte mig i soffan. Sov 3 timmar. Vaknade tröttare än jag var före och hela kvällen gick som i ett töcken…


Ny vecka börjar imorgon, även om jag egentligen väntar mig att det skulle vara helg nu istället. 4 lediga dagar (65,36% jobb är inte att rekommendera) men denna vecka är de lediga dagarna välfyllda inför premiären på Scala på lördag… det ska städas och handlas och annars planeras… och ändå är jag inte ens på scenen… kul ändå :D

torsdag 18 oktober 2012

Våga säga NEJ!

Kan börja med att jag verkligen avskyr singelexistensen… det är väl bara en sådan period just nu… därför är jag eld och lågor när jag ser bilder som dessa...NAW (L)




En annan sak jag är jävligt trött på är mitt ihärdiga JA-sägande och medhåll och ursäktande när jag faktiskt inte känner för något om det. Idag fanns en sådan ”situation” på facebook. Jag ursäktade mig och när jag skrev kunde jag nästan känna mig själv niga och bocka och det enda som saknades var ett ”sir” på slutet…. Några minuter gick och jag kände att ”Nä-ä… jag är väl vuxen och kan fixa saker så det stämmer, om ej med en perfektionist handstil”, så jag gav lite svar på tal, nu känns det aningen onödigt men vet att det inte var mer än rätt :D


Lite positivt finns det ändå, kanske ganska mycket. Mina paket med de första julklapparna (åt andra Annika :P ) hämtade och öppnade jag idag. Speciellt ett är jag otroligt nöjd över 8 små lådor inbäddade i MASSOR av bubbbelplast. Lite olika innehåll och allt lika vackert. Känner att i år kommer jag faktiskt vara aningen nöjdare över de klappar jag ger än t.ex. ifjol :D Sen var jag inne och kollade på Amalias webshop http://amaliablommor.fi  och hittade kompletterande saker, plus lite jag själv vill ha, t.ex. denna


Nu är jag för tillfället i stand-by till Boman s när hon kommer hem för att hjälpa henne städa, fast kanske mest göra inte hjälpa eftersom hon tvingas ta det lugnt resten av dagen, men jag är ju van att städa, och bäst när jag gör det själv och får göra som jag vill :P


Igår var det ju annars skola som gällde, en timme för sent men eftersom det ju är höstlov gick inte den buss jag brukade åka med, men inga sura miner för det. Sen hann jag in till HH och köpa lyktljus så igår fick jag upp de två sista lyktorna och det var så vackert så… tills batterierna blir dåliga ;D

tisdag 16 oktober 2012

Maneater

En hel dag framför datorn blev det i söndags, och efter det hade jag till sist skrivit ut bloggen 2012 fram till sista september. Dessutom kom det sig i plastfickor i sin mapp…good job…


Igår var det ett länge efterlängtad styrelsemöte på teatern. Ett och annat nödvändigt beslutades och planer för en framtid finns igen…


Över till the maneater part. I denna singelexistens som jag lever i kommer det turer när den verkligen suger och jag ser potentiella män lite här och var… det är hemskt… som jag sa, överallt, närsomhelst. Som idag… på loppiset Sell-Buy-Rent. En trevlig ung man, något intressant klädd och frisyren, nåja, men han doftade så gott när han skred förbi. Och sen han som driver loppiset… verkligt trevlig åt kunderna…oj huhu… … Dessutom har jag nu funnit att ”Torka aldrig tårar utan handskar” finns på SvtPlay, och det är t.o.m. tillgängligt i Finland…den romance som där finns vill jag också ha. Ett enkelt botemedel finns dock… lite romantik, får se när jag blir botad :D


Man lär så länge man lever och tur är det. På söndag kväll blev jag arg, på allt och alla. Eller egentligen bara mig själv och en annan. Försökte gå bort det men det funkade inte. När jag kom in slog kyrkklockorna 12 slag och jag satte mig på balkongen för att komponerar ett SMS. Ett bra sådant, åtminstone lät det väldigt vältaligt. Men jag skickade det inte, tänkte vänta till nästa dag för att se hur jag kände då och kunde konstatera att jag verkligen skulle ångrat om jag skickat det, så man kan tydligen lära om sig…

lördag 13 oktober 2012

Kuriren+horoskop =Sant

De som känner mig vet att jag faktiskt, lite, tror på horoskop. Åtminstone när de låter trovärdiga eller som något som man faktiskt skulle velat att det skulle ske. Sen är det ju skillnad på tidningar också, vissa har alltid mer rätt än andra. Som de två senaste månaderna i Kuriren, läses på jobbet.

I september stod detta.


”… gammalt och passé rinner ut i sanden…” Sant. Jag tog ett beslut. Det får vara nog… jag orkar inte mer. Visst tänker jag på det glömda ännu men det får nu ligga i dvala tills ett, om möjligt, uppvaknande… Men så läser jag detta i Se&Hör


Hahaha… nå just så… på ett sätt inte mig emot men… nja… kan nog inte tro på det ändå…


Oktobers horoskop i kuriren säger detta…


”… en inbjudan eller förslag för framtiden…” So true, ett sådant finns ju redan, och jag skulle nog aldrig tacka nej. ”… lära känna nya människor du kommer stortrivas med…” Det hoppas jag verkligen :D

torsdag 11 oktober 2012

Återuppstånden är Nokia Bluetooth StereoHeadset BH-505

Ett par dagar sedan. En kväll efter en lätt regnig promenad låste sig mitt älskade trådlösa handsfree. Inget funkade egentligen. Kollade genast om garanti fanns, de var ändå relativt nya och skulle hålla perfekt mot fukt. Men där gick jag bet, cdon bara frågade en massa för att sedan hänvisa till en drös andra ställen man själv kunde ringa. Fick man sen någon att reparera dem så kunde de ordna men frakten å betala. Jobbigt. Testade dem dag efter dag ifall de skulle ändrat humör och en dag hände det bara, de funkade PERFEKT igen. Underbart, vilken räddning.


Så snabbt en vecka kan gå. Och så många gånger jag menat skriva men verkligen inte hunnit. Ska jag sedan vara helt allvarligt så har jag en aning svårt att minnas vad som hänt för en vecka sen, dagarna har liksom gått ihop. Detta borde ju betyda att de inte var särskilt innehållsrika. Jobb är ett ord som kommer fram i tankarna. Och friluftsdag på tisdagen men ja, tur att det bara blir en om året. Inte särskilt intressanta dagar. Men obligatoriska, närvarar man inte blir det att jobba in det.


Idag var det tidig väckning trots en ledig dag, bröd skulle bakas och lite annat ditt och datt att dona med, allt for den goda sakens skull :D


Nej du milde tid vad detta inlägg blev tråkigt… återkommer när inspirationen vaknar till livet… men till dess. Dessa bilder.…

Denna skulle man ju verkligen behöva testa