Vänner

Äntligen sitter jag här och har tid, nåja… har skrivit lite i huvudet nu och då men det finns nog inte mycket kvar av det.

De senaste dagarna kan man säga att har gått i vänners tecken, på gott och ont.

Man får väl börja med det som är bra för att inte genast dra ner på humöret.


På torsdag blev det kaffedejt på Brostugan, ja fast jag drack ju inte kaffe. Frasiga våfflor. Nami. Det var stekhett inomhus men Simon och jag ville ha lite lugn och ro och kunna prata ifred. Det fick vi, förutom de störande flugorna som vällde in så fort vi öppnade fönstret för att få luft och slippa svettas ihjäl. Timmarna gick fort, alldeles för fort. Simon är en så otroligt fin vän, och så är vi ju släkt dessutom. Vi kan prata om allt och lite till men tyvärr hinner man med alldeles för lite på några timmar. En stilla promenad genom en vackert somrigt Nykarleby och så var Simon tvungen att cykla vidare. Men det var trevliga timmar och jag hoppas att det inte tar ända till vintern innan jag träffar honom nästa gång.

Så igår. Eftermiddagen och kvällen spenderades vid havsnära (låter bättre än ånära) boende. Blev bjuden på god mat och medhavd tårta. Sällskapet och samtalen rofyllt och inbjudande. Skulle kunnat sitta där länge länge. Tack Annika. Denna gång lyckades det ju verkligen superbra att bara vara gäst :D

Sen över till den lite negativa.
I have this friend. En gång i tiden drömde jag om att vi kunde bli något mer. Den drömmen är borta men en gnutta glöd kommer alltid ligga och pyra, samt minnena som alltid finns där. Nu vill jag åtminstone vara vänner. Något som tydligen inte kan förstås. ”Kommer du på kaffe?”….Nej. ”Jag lagar mat”….Nej. ”Jag har bakat”….Nej. ”Kom bara in en sväng, prata och ta det lugnt”….Nej. Ursäkt på ursäkt och nu känns ”URSÄKTERNA” mer som LÖGNER! Upptagen, upptagen och mera upptagen. Ibland kan jag acceptera det men det finns gränser. Man börjar tänka om jag kan ha helt fel om vissa personer. Känner jag dem inte alls, i detta fall egentligen rätt dåligt men jag kan inte ha så fel. Alla, och då menar jag ALLA säger i stort sätt att man inte ska ha såna människor i sitt liv. Önskar det vore så enkelt. Men jag vill helt enkelt inte. Seriously NOT. Men snart orkar jag inte mer och snart kommer det att höras om det fortsätter… Många inte så fina ords finns i huvudet i väntan på hans öron… om de skulle lyssna…


Tittar på klockan och snart ska det jobbas igen. Före det mat och lite mer Brothers and Sister som jag nu ser om….love it.


Till sist <3

"Hvorfor går vi rundt og tror det er så vigtigt
At lave den million ?
Du ka' få masser af succes, men hvad det værd?
Hvis ik' du deler det med nogen?
En du kan stole på ,
En der siger ro på
En der vil ha dig som du er
Om du fattigrøv eller millionær
Ha dig i solskin og modvind
Elsker dig for den du er. "

Kl.06:20

Jag minns när jag gick i skolan, man kunde sova till halv 8-8 på morgonen och ändå var det svårt att komma sig upp. Nu jobbar man gladeligen från kl. halv 7 – 7 på morgonen och larmet står ofta på 06:20. Nu har det gjort det 4 dagar i rad och det börjar verkligen ogillas. Trots allt är det bättre än 05:50 :P

Klockan tickar och åren går. Igår var det 4 år sedan farmor gick bort. Jag minns den dagen och dagen före. Den 23:e juli jobbade jag kväll. Höll precis på att städa kansliet, det var före dess renovering. Det blev mycket rörelse här och där, förstod något hänt med någon patient. Blodtrycksmätare och ditt och datt hämtades. Farmor flyttades snabbt till ett annat rum, ingen sa något men det behövdes inte, blickarna var talande. Det bådade inte bra. Jobbade vidare och när skifte var slut satt jag en bra stund på rum 8 med fastrar och kusiner. Farmor var klar, med lite hjälp ibland, och pratade. Vi kusiner sa hejdå, vi ses imorgon och gick ut. Jag visste att det var sista gången jag skulle höra farmors röst. Vi kusiner som fanns där ordnade en telefonkedja om något skulle hända efter som fastrar skulle spendera natten på sjukhuset. Jag gick hem med tunga steg.

Mamma hade lagat pannkaka och jag gick upp till henne. Jag grät mer än jag åt. Den kvällen gick jag och sova på soffan fullt påklädd redo att rycka ut.

På morgonen kom meddelandet, hon är sämre. Jag rusar upp till jobbet. Mamma var i jobb och väntar utanför. Jag vet varför. Det är över, hon hade just tagit det sista andetaget minuter tidigare. Jag går in i rum nummer 8 (så glad att man inte kan känna igen det rummet efter renoveringen för det var alltid ett problem för mig) och vad jag inte visste var att det var just då som allt hade ändrats. Jag satt där en stund och fick som uppdrag att åka till pappa på Hagaborg och trösta honom.

Efter detta var det att försöka lugna sig innan jobbet på kvällen. Jag bad att rummet skulle vara städat för jag ville inte gå i närheten ab det och sängen skulle vara borta. Så var det. Farmor var inte inlagt i kylrummet. Jag hade inte velat se henne tidigare hur hon såg ut efter att hon blivit ”lagad”. Mamma hade sett henne och tyckte jag skulle ta en sista titt så jag inte ångrade mig. Glad jag gjorde det. De hade lyckats så bra och hon såg ut precis som sig själv, som man vill minnas henne. Det var 4 år sen igår. Bevare mig väl. Vila i frid fammo.

I och med detta satt jag och kollade bilder på datorn. Fram till detta dödsfall höll släkten ihop. Efter det var det slut. Åtminstone för delar av den, vissa kan bara inte hjälpa det. Efter begravningen var det grillfest för de närmaste, barn, barnbarn och barnbarnsbarn och redan då fanns det tvister. Tittar sen tillbaka till grillfesten 2007. Farmor bodde ännu hemma och allt var okej, som det brukade. Pappa kom i fart på cykeln och släkt från Närpes och Sverige var på plats. En sista gång innan mycket blev dåligt. Alla glada och i livet. Nu är både farmor och farbrors fru borta. Det är så konstigt. Tur att bilder finns…

Efter att ha varit nostalgisk och skrivit sig själv till tårar så måste jag starta ännu en maskin tvätt och senare slänga ihop en tårtbotten igen. Imorgon får jag besked om jag får främmande imorgon eller fredag, själv hoppas jag på fredag så jag får göra alla förberedelser precis som planerat…

Gaaah

Ibland. Bara ibland så vill man bara gå in i ett ljudisolerat rum, slå huvudet i vägen och skrika lite och hoppas det känns bättre och det på jobbet. Man blir bara helt…Gaaah. Tur det inte är ofta det sker… Som tur var gällde detta endast gårkvällen och jag visste att dagens morgonskift skulle var mycket bättre.





















Apropå känslor. På jobbet kan man känna alla möjliga känslor. Sorg vid ett dödsfall, chock vid ett oväntat. Glädje när en krävande patient åker hem eller när en gullig får plats på ett annat mer passande boende. Det mesta rör sig runt patienterna. Det konstiga är sedan att ha sin egen far till patient. Satt igår och matade honom vid kvällsmaten. Tyckte han verkade rätt så pigg så jag gjorde ett test för att se hur med han var. Sa att dagen före var 20:e juli, vem fyller då år? Han visste inte. Lade till födelseåret -88. Då viste han, han sa mitt namn… men jus då visste han nog inte att jag var just han. Så det var nog inte en så ljus stund som jag trodde. Vad ska man då känna?


Och så idag…

Inte kul. Måste se om det kulle råka finnas 26€ över den sista… om jag inte lyckas fixa den…


Känner, haha, att det blev en något negativ ton på hela inlägget nu. Det var ju inte min mening. En trevlig sak är att jag idag äntligen kom mig till Sjukhemmet och gästa Maily. Och jag hade tårta med mig. Jag har menat mig dit gång på gång men… ja… det har bara inte hunnits med. Trevlig var det i alla fall. Sitter ii min nya vän THEOs famn och skriver. Den är verkligen nice. Min första tanke när den var monterad var ”Den är så stor” och plötsligt, helt oförberedd susade det genom huvuder ”som flickon sa, hehe”. Det skär i hjärtat. Jävla skit. Jag ogillar verkligen det där skämtet, men när……använder det kan jag inte låta bli att spela med och verkligen gilla det. Och han missbrukar seriöst just det utrycket… som flickon sa. GAAH.



Klockan tickar på. Morgonskifte väntar igen. Men eftersom risken att jag ändå somnar före tidigaste kl. 02 så kan jag lika gärna luta mig tillbaka i soffan och se på ”Bones”.

Önskar verkligen det skulle gå att förshandsboka säsong 7 i Finland eftersom det går att importera den då den utkommet i oktober…


Over and out

Grattis på mig

24 år gammal är man väl då. En lugn dag har det varit efter att jag städat klart och fixat tårtan. Man skulle ju tycka att pigan skulle kunna få ha en piga på födelsedagen helst :P


Jag firade som sagt lugnt. Förts med mig själv. Med Annika med kaffe och tårta och sedan pizza och Macken på teve. Upp till mamma med en tårtbit och nu har jag spenderat ½ timme med att montera ihop min present av mamma och Annika. Ny skrivbordstol. Så fin. Inte alls den jag tänkt eftersom jag inte ens spekulerade i den prisklassen så jag är supernöjd :D Och rätt stolt att det baras tog en så liten stund att få ihop den trots att jag fick göra om en litenfelvändning…oooops….

Nu är jag tillbaka med att fira med mig själv. Tror det blir den traditionsenliga A walk down memory lane” runt omkring här och där. Goda och onda minnen. Tror dock att jag inte närmar mig Forsby, känner inte för måsattacker i år igen :P

Imorgon dag ett av fem i jobb. Kvällskift. Men först ska en till tårta sättas ihop och så ska jag hinna se början på reprisen av ”Lotta på Liseberg” så jag får se Tooji :D

Enda trista är att den Jakobstadska hågkomsten uteblev…didn’t I know it…jaja…det hjälps inte…

Det är nära nu

Har hållit på lite hela dagen tycker jag och ändå inte fått något gjort. Lite städning kvar så jag laddar upp med att plocka fram Evita. Hon är alltid till hjälp.

Imorgon ska den dagens tårta dekoreras…


Får se hur födelsedagen blir och vem som minns den…


God fortsättning…

En förlorad oskuld.

Okej, okej. Till att börja med, få huvudet ur rännstenen… det finns oskulder och oskulder… den ni tänker på skriver jag inte om ens på bloggen… så finns det andra… TITANIC-oskulder, CONVERSE-oskulder och som detta handlar om TUURI-oskulden! Den rök för mig igår. Det blev en spontan tripp. Och resultatet. Njaa, överskattat. Skulle man bara fått handla och handla utan att tänka tanken på att betala så skulle det inte vara något problem. Jag kom hem med en DVD och en tårtbox. Inte så illa det heller…

På vägen till och från Tuuri passerade vi en skylt som visade att det var 2 km till ett ställe med ett mycket intressant namn. KARANKYLÄ. Man vet ju inte, men det kunde ju varit ett trevligt ställe.

På fredag stundar födelsedagen. Hmm. Inte riktigt säker på det… En vän har hintat att hon smider planer och mamma flinar. Och jag med mitt kontrollbehov. Tror A.J. gör det på flit :P För att vara riktigt på den säkra sidan så skulle jag när fredagen kommer helt hunnit baka 17 olika saker, slå ut en vägg, renovera, dekorara om och hinna bona golvet. Förutom att sy upp lite snygga kläder och klä om soffan. Bara för att vara på den säkra sidan liksom…


Två dagar ledigt. Fredagen borde väl få vara ledig, förutom en tårta att laga och allt det för med sig. Imorgon ska det handlas lite, nja, en hel del. Tillräckligt för två tårtor. En till fredag och en till jobbet på lördag. En tårta med frosting och Noblesse samt den andra med sockermassa och…ja vad… vi får se…
Sen finns det en handfull*2 saker till på – att göra listan…


Tack för ikväll!


PS. Missade ni dagens sommarprat? Big misstake, men ni kan ta igen dt här. Själv var jag på jobbet men bestämde mig för att dessa 52 minuter var ett ypperligt tillfälle att städa i avdelningsköket med radion på…
http://arenan.yle.fi/radio/1586320

I Dreamed a Dream

Om något så bevisar ju nog denna video att man inte ska döma boken av pärmen.




Till att börja med något irriterande. Tydligen var det fest i fredags för någon boende i detta hus, jag gissar på någon som rör sig i en lägenhet på 3:e våningen, de har ännu inte haft en helgdag när det inte passat att festa. Hursomhelst. Det irriterande att någon av de tydligen inte var så jättebra i skick när de kom hem mitt i natten utan spillde ut halva ölburken utanför min dörr om lämnade burken efter sig. Burken förvann fort, kanske någon fattig typ behövde ha panten, men fläcken är fortfarande kvar och kladdar. Tro sen inte att jag tänker städa upp det bara för att det är utanför min dörr. Oh no. Hoppas bara att trappstädning sker imorgon. Och hoppas att ingen har så lite vett att de tror att det var jag som är boven…


Så tillbaka till titeln. Drömmar. Har sovit väldigt dåligt senaste veckorna. Hur jag än försökt har jag alltid somnat först mot morgonen. Inte alltid bra, men det var väl därför jag hann läsa 6 böcker under semestern, den sista natten till söndag från kl.03:03 och ca 5 timmar framåt började och avslutade jag den sista :P Nog om det. Drömmar. De timmar jag sovit har jag drömt mycket. Men mest råddat och det har inte varit särskikt intressant. Till i natt. En sådan där helt underbar dröm. Vill ni sen inte höra mig smöra på om min favorit Mr. Right så sluta läsa nu:


Vi var i hans bil. Jag kände mig som alltid trygg, lycklig och hemma. Han skjutsade mig till jobbet av någon anledning. Vi pratade på om ett och annat, bl.a. att jag var i ett förhållande, men det betydde inget, var i det mest för att inte vara ensam och att det inte ar några andra känslor än vänskap inblandat. DÅ tog han initiativet, körde till sidan och parkerade halvvägs upp på trottoaren. Han såg på mig. Jag smälte mer än jag alltid är nära honom, han säger inget, lutar sig fram och kysser mig. Passionerat. Jag besvarar. Helt fantastiskt, hans täta skäggstubb mot mitt ansikte, FANTASTISKT. Ibland är drömmar bara för bra…

Mina blommor är på väg hem, får se om jag planterar redan ikväll. Kanske lika bra. Imorgon börjar en ny vecka. Får se vad den bär med sig åt mig.

I did it

Arbetsveckan är slut. Min arbetsvecka är slut åtminstone. Imorgon har jag en hel dag ledig innan det drar igång med jobb igen. Det märks att man börjar vara back in business för det känns betydligt mindre i kroppen efter dagens kvällskifte än efter det samma på torsdag :D


En stressig vecka har det varit. Är helt enkelt inte van efter att i två veckor gjort det jag velat när jag känt för det. Allt jag har börjat med har av en eller annan anledning aldrig avslutats just då. Detta totalt olikt mig, ett skrämmande drag som jag planerar göra slut på ikväll… en lång dusch, ansiktsbehandling, pedikyr. En god film och ännu godare tilltugg för att sen somna i en nybäddad säng…


Morgondagens planer sen. Ledig dag betyder ju att de finns mycket att göra, förutom att vara ledig. Får se om jag hinner plantera blommor innan kvällen är slut. En av blomlådorna är nästan död, den tyckte inte om när ampeln ovanför hjälpte till att vattna den utan att jag märkte det. Förhoppningsvis fixar mor nya blommor åt mig i Vasa imorgon.

Sen finns det både praktiska och kreativa uppgifter att utföra.
Praktiskt
Tvätt, flera maskiner ska köras.
Kreativa
Tänka ut passande tårtor för kommande vecka.
Kreativa OCH praktiska
Räkningar ska betalas, men vilka, med vad och hur :P

Trevlig fortsättning!

De 5 första dagarna efter helgen är alltid värst

Regnet det bara öser ner. Nåja, inte mera men vädret är ju varken soligt eller somrigt på något annat sätt. Vilket väder, hade hoppats att meteorologerna hade fel men tydligen kom bar regnet och rusket bar en dag senare. Och på min första lediga dag efter att jag återvände till jobbet. Jag mjukstartade med 1 dag i jobb, 1 ledig, sen 4 dagar i jobb, 1 ledig och 3 i jobb… En och en dag ledig är inget att hurra för men, sånt är livet… Att återvända kändes faktiskt bra. Återfå lite rutin och fart och inte behöva fundera vad man ska göra hela dagarna. Och första dagen gick bra, när första 1½ timme som kändes som 4 timmar minst var avklarade. Sommarvikarier är för underbara…not…varför råkar vi alltid lika illa ut år efter år…


Igår spenderades kvällen med en liten upptäcktsfärd. Först ut till forsby för att se hur det blev efter att brorsan rivit bort den raserade delen av föusi. Snygg blev det, faktiskt, tragiskt att delen som raserade gjorde det men resultatet är så mycket bättre än ruinen som stod där tidigare. Och ännu vet jag precis för mitt inre exakt var den lösa stenplattan var och var pelaren mitt i fanns där grepar och högafflar alltid stod lutade och framför vilken koppen med mjölk åt katterna fanns.

Sen vidare ut till Bådan. Där har vi en villa, snarare bastukammare. Ingen har använt stugan på år men vi brukar kolla att den står kvar. Började fundera och sist någon var dit var i fjol våras, troligen. Det var verkligen en upptäcktsfärd, nya hus hade kommit upp mitt ute i ingenstans och stugan sedan hittades knappt. Steg ur bilen och vadade genom MYCKET växlighet och till slut såg jag den mycket längre in…välgömd är den om inget annat :P


Sedan gällde på Liseberg, på distans. Lotta hade musikaltema så off course måste jag kolla. Mestadels för att Perelli skulle medverka och jag hoppades att hon skulle sjunga något ur Evita. Jag är OTROLIGT skeptisk till henne i den rollen men det får väl gå, jag lär ju inte sitta i publiken. Visst att gestalta hennes storhetstid blir nog inga problem, bara hon inte ”skriker” för mycket. Hennes sjukdom och fall kan däremot bli mycket värre men som sagt…

And now the end is near…

Det är dags. Bara morgondagen kvar och sen är det slut. Mina två veckor. Back to work… Jag tog dessa två semesterveckor med delade känslor. Trodde jag skulle bli totalt galen. Men jag har verkligen kunnat vara ledig. Andas. Precis som en vän sa ”… mår bra av att mentalt och fysiskt slappa lite ibland så de två veckorna kommer nog att göra gott”. Han hade SÅ rätt :D Och jag fick ju t.o.m. några riktiga sommardagar…

Kvällen spenderades framför en bra film. En som jag egentligen visste jag borde undvika men som nog ändå går bra att se på när ingen annan är närvarande. Dess namn var ”Hachiko: A Dog's Story”. Vem kan väl motstå en så söt hund och trevlig man (Richard Gere)

Ska nu slänga mig ut en sväng å kolla en frys i ett gult hus i närheten…just in case…eller så gör jag det imorgon…vill inte baka (igen) i denna värme och lilla lägenhet. Apropå lägenhet. Förutom min svävande säng så finns det annat märkligt. Min balkong, som är lite väl rörlig på sina ställen (glad att jag inte bor högre upp) fylls med cigarettfimpar fast jag själv inte röker och sen så känns det som om hela huset gungar till när en långrader kör förbi i lagom passande, olaglig, fart. Men jag trivs :P

En afton ur livet

Det var en kväll att minnas. En trevlig afton med vänner. Glada skratt, god mat och vänskap över kultur och språkgränser.
Jag tackar för mig, jag är som vanligt sist, och resten i huset går till sängs. Jag tar inte den vanliga vägen hem, genvägen över gräsmattan och ut genom grinden till stigen nere vid ån, utan går istället gatan ner mot bron tvärs över från kyrkan. Fötterna skriker av smärta, vill man vara fin får man lida pin. Men det har varit värre och jag vill inte gå den snabbaste vägen hem. Luften är varm, den första riktiga sommardagen 2012 ska markeras som torsdagen 5 juli. En riktig sommarnatt dessutom, underbart varm.

Jag är klädd i vitt nästan topp till tå. Jag gillar faktiskt hur jag ser ut. Jag är den jag är och kände idag inte för att försöka dölja det under mörka slimmande kläder. Jag faktiskt klär i vitt. Stegen känns lätta och linnebyxorna svänger lätt kring fotknölarna ovanför de spetsiga skorna. När jag går genom staden slår kyrkklockan 01 och slaget ekar rofullt över den stilla sovande staden. Jag speglas i glasrutan i dörren i mitt hyreshus, not bad, sen får andra tycka vad de vill.

Fast i ärlighetens namn, vem vill inte skippa 10 kilo eller mer.

Stegen uppför trappan går på automat och mina skor för ett underbart ljud när de hårda klackarna slår i cementgolvet. Jag känner mig glad och tar några extra steg. Jag drar igen dörren till min lägenhet och sparkar lätt av mig skorna, vilken befrielse. Nycklarna släpps vant på byrån bredvid den tomma skolådan. På väg till vardagsrummet hänger jag ledigt upp axelväskan på sin plats i köket. Jag stannar vid köksbordet och låter 3 smycken falla bredvid det öppna smyckeskrinet, en klocka, halsband och ring och irriterar mig över varför ringar alltid passar bättre på vänster ringfinger än höger. Frustrerande. Kläderna draperas över stolen precis som en bil kör förbi. En vit skåpbil med dekaler fram och längs sidan. Jag undrar om den tillhörde inrättningen jag känner till och om föraren var den samma som rattat just den bilen de senaste dagarna. Jag önskar att det var han men samtidigt inte. Jag vet bara att jag saknar just HAN. Jag kan inte hjälpa det. En sväng via köket för kvällsmedicinering och så lägger jag mig på soffan med telefon i hand, ännu ingen ny skrivbordstol, och börjar författa. En bit in hörs ljud från utsidan. Den gravida kvinnan i huset mitt emot ska tydligen till BB eftersom mannen lägger plast under en filt på bilsätet, två väskor i baksätet och off they go för att uppleva en av livets med fantastiska händelser.

Jag skriver till punkt och sommar sedan bekvämt i sängen med fläkten svalkande bredvid mig. Imorgon är en annan dag.

Well hell, I'm engaged not dead

Man måste bara gilla Lula

Det jag skrev igår… att det gick bra att ha semester. Hmm, ja, alltså. Idag sa det STOP. Det började liksom klia i kroppen, fingrarna, överallt. Kom över det men njaa. Kanske nog tur att det bara är denna vecka kvar ändå. Aldrig har jag varit såhär lat såhär länge. Men det är väl såhär semester ska vara, ligga på soffan och läsa. Snart igenom den 3:e av de engelska böckerna jag beställt, bara 3 kvar. Å jag hoppas verkligen Morelli é med mer i fortsättningen än han är i bok nummer 15, I miss him…

En ny kanal har ju dykt upp i kanalsamlingen, FOX. Rätt så bra, igår hade de ett marathon av ett nytt intressant program, Storage Wars: Texas. Ett realityprogram. Visst tror jag att det är klippt för att de ska bli intressant men då har de vunnit mig. Jag har min favorit, Victor Rjesnjansky.

Ni vet ”The Birds” av Alfred Hitchcock. Snart börjar man få lite den känslan här i denna lilla stad, seriöst, dags att börja minska lite på antalet.

Finger Lickin' Fifteen, here we go

En ny vecka tar snart sin början, och en ny månad är också här. Helgen är slut och med den också min första semestervecka. En konstig vecka, så bra det har gått att vara ledig, på riktigt förvånad. En vecka kvar ännu men det hade gärna fått vara flera.

Med julis intåg kan jag, om jag vill, också påbörja nedräkningen till min födelsedag. Men whats the point. Endast en handfull minns den och bryr sig på riktigt om att gratulera från hjärtat, andra gör det av vänlighet och tvång. Och den jag allra helst vill att ska minnas har inte en aning. Nåja, jag bakar ett par tårtor under ett par dagar, fira lite stilla här och där och sen är det ett år till nästa gång. No big deal…


Morgondagens lunch och middag sprider väldoft i lägenheten. Ungstekt sej med massor av krämig sås. Bäst att laga den ikväll så slapp jag imorgon. Dessutom visste jag inte hur länge den skulle stå sig innan tillagning. Bara att koka lite pasta eller ris till och voila :D


Avslutar med en ansamling bilder… sanna, tankeväckande… speciellt nr. 1 tror jag på. Å en bild är stulen, tack Hanna :P