Har en vän som sitter och njuter avlivet i familjens nya villa ute på skären. Hon skulle ha en göra-ingenting-dag idag. Jag hade tänk på raka motsatsen. Dock har det inte blivit riktigt så ännu-… har tänkt mycket men det har slutat på det stadiet.
Två paket i retur till HM och jag blev en jacka rikare, beställde den bara för att den OMÖJLIGT kunde passa MEN var ju värt ett försök. Guess what, it fit. Jäkla skit :P Känns ännu konstigt att få på sig t-shirts i storlek ”L” och byxor i storlek ”38” (dessutom står det slim fit i dem)…klart en ”XL” jacka passar då….daaah….
Får se vad mer som blir gjort…
Tänkt mycket på en vän idag. Hon har fått ändra sitt liv mycket de senaste åren pga. sjukdom. En hjärntumör har orsakat stora förändringar men fram tills ganska nyligen har ändå hennes livskvalité, livsgnista och kämparglöd funnits där. Nu ligger hon och kämpar på intensiven i Vasa. Jobbig. Mina tankar går naturligtvis till hennes anhöriga. De har en mamma, mormor/farmor som är mycket nära mitt hjärta. Hoppas, ber och önskar hon ska ta sig igenom också denna bärs. Kämpa Maily, KÄMPA!!
En liten ljusning var den gulliga katten jag fick vakta på några minuter idag. Jag är en djurmänniska men tyvärr har de för tillfället ingen plats i min tillvaro. Men man börjar tänka om när man ser en såhär liten krabat :D
Så var vi här igen, mer än en vecka har gått och jag har inte hunnit med. Nåja, så kan det ju vara. I like my busy schedule.
Helgen (15-16.6)
Inte mycket att orda om den. Jobbade på lördag då var den dagen räddad och söndag, nåja, ledig, något jag verkligen annammade.
Jobbat hela veckan lång. Morgonskifte efter morgonskifte. Och jag som är en sådan morgonmänniska :P Trots detta har det gått bra, stigit upp, jobbat och gått hem. Tagit mig en liten lur och sen den vanliga lenkkin på kvällen. Vågen står trots detta stilla men jag försöker inbilla mig att muskler väger mera än fett så det är därför det står stilla.
"Oscar höll på att bli sen till kvällens möte. Han ställde sig redo med handsfree och vattenflaska så han kunde ta sin nästan dagliga länk efteråt. Han tittade sig i spegeln en sista gång innan han gick ut... "Det duger, just in case"...tänkte han innan han lämnade lägenheten. Han tittar på klockan och tar extra långa steg. Efter någon minut vänder han in på gatan där hjärtat av stadens kulturliv finns, Lunar. I samma ögonblick som han gör detta kommer en silverfärgad blixt i ögonvrån. I staden rör dig endast två av denna typ av bil så just här, just nu kunde det bara vara Rasmus. De sista stegen springer han med hjärtat i halsgropen. Efteråt ifrågasatte han sig VARFÖR?!?
Mycket riktigt kom Rasmus in bara sekunder efter Oscar satt sig till rätta och såg sådär perfekt avslappnad ut. Oscar studerade Rasmus noga. Han hade saknat honom under den senaste 2 månader 3 dagar som det var sen han sist sett honom. Han såg trött ut, på rösten lät han hård och Oscar undrade verkligen hur det stod till. Efter några minuter slappnade han dock av, han lutade sig bakåt på den brunlackade caféstolen och satte händerna i nacken. Oscar fick svårt att behärska sig när den beigefärgade kashmirtröjan gled upp kring midjan.... "Titta inte, titta INTE" sa Oscar tyst för sig själv, Rasmus log och skrattade. Oscar drog efter andan och sjönk djupare ner i träsket Rasmus. Inget undgick Oscar, ingen gest, inget andetag och inte heller det lilla hålet som syntes över skokanten på strumpan som satt på vänster fot. Passade inte riktigt den perfekta imagen vilket gjorde det riktigt gulligt :P
Mötet avslutades och Rasmus avlägsnade sig fort..."Plikten kallar" som han sa. Synd... verkligen... lika stressad som alltid men han hade varit där. Detta betydde så mycket. Oscar tog sikte på landsbygden och promenerade iväg med ett stort leende på sina läppar, ett som med jämna mellanrum tog utryck i spontana skratt och djupa lyckliga suckar...
"Until next time...."
Helgen och midsommar blev sedan desto mer händelserika.
Jag brukar egentligen inte fira midsommar, mestadels för att jag inte haft någon att fira den MED. I år var det annorlunda på ett sätt som mycket är annorlunda sen i höstas. Jag HADE någon att fira med. Klockan 15 stod jag redo på trottoaren nedanför min lägenhet och väntade på att bli hämtad av D. Målet var Vasa. I Vasa blev det kaffe (och bulle...schhh :P ) på ABC tillsammans med D & M. Det blev en tur till Nadja W, en trevlig, frispråkig, ny bekantskap som sedan förde oss vidare till en förfest. Festen var trevlig men att vara de nyktra på en fest där ingen annan är det för en alltid att känna sig lite som femte hjulet. Efter detta en sväng via N och sedan vidare till Fontana Bank Club. Jo ni läste rätt, jag på Fontana, its a first for everything. Det var faktiskt trevligt men inte så mycket folk, vid. Halv 1 gav D och jag upp, följde N hem och så lämnade vi Vasa.
Jag kände mig upprymd när jag kom hem, en quickie via lägenheten och sen tog jag en promenad ut på landet för att spontant plocka 7 sorters blommor och det blev MINST 7 sorter för att vara på säkra sidan. Några kom från dikeskanten och andra ur trädgårdar som befann sig ”för" nära vägen. Dock hamnade ingen blomma under kudden, vilket slöseri och jag klarar nog av att drömma om härliga karlar ändå.
På lördag fanns det planer på Powerpark om vädret tillät. Det gjorde det som bekant inte. Istället blev det te och DaCapo (schhhh igen ;) ) på ABC (igen), med D & M. Det verkar onekligen som jag blivit ABC-frälst men så är nog ändå inte riktigt fallet ännu...sorry... Däremot var det lite tur för bredvid kassan fanns salmiak, jag köpte 3 påsar och fick sen på kvällen betalat bort min skuld till Annika. Pengar är en sak, vi slår vad om salmiak och det är betydligt allvarligare.
Dessutom är jag nu med Lumia, den är röd och heter 920. Helt ärligt hade jag tänkt vänta lite längre innan jag beställde den men plötsligt var det gjort. Jag väntade och väntade och på onsdagen hämtade jag den på posten, då hade den legat där sedan måndagen utan att jag sett ens skymten av ankomstavi men jag var misstänksam, trött på att vänta så jag frågade om det fanns ett passande paket åt mig när jag ändå var där och det fanns det. Hittills känns det som ett väldigt bra inköp...
Avslutningsvis. Tråkiga regniga dagar och ni är i behov av en bra Tv-serie? Då har jag en perfekt på lager: Benidorm! :) Varför är då denna serie så bra? JAKE CANUSO :D:D Need I say more...
Oscar hade lagt majoriteten av dagens kilometer bakom sig. Han närmade sig slutsträckan. Det hade varit en stillsam promenad, lennki. Inte mycket trafik, solen hade stått högt på himlen men eftersom vinden hade talat sitt tydliga språk hade temperaturen hållit låg. Oscar slapp bli alldeles genomsvettig, något han ogillade, nåja, i vissa situationen var det ju acceptabelt. Han kom till torget och saktade in. Plötsligt fann han sig på exakt samma plats han stått på termin efter termin och väntat på bussen varje skoldag i flera år. Det rytande lejonet som var målat på fönstret bakom honom hade bleknat med åren. Orsaken till att han stod här, nu, just nu var personen längre fram på gatan.
Utanför Löjas Lokalbutik stod Rasmus och talade med Bror, en pensionerad lärare och gemensam vän genom deras hobby. Han tittade om hörnet. Rasmus backade 2 steg, det verkade som att samtalet var slut. Han gick över gatan mot sin il medan gick in till butiken. Oscar slängde sig ut från sitt gömställe, sneddade över gatan och gick mot Rasmus
”Gokväll Rasmus”
Rasmus böjer sig in i bilen för att placera det lilla han handlat i baksätet på bilen. Han slår nästan huvudet i taket när han hör Oscars röst. Han rätar smidigt på sig och svarar vänligt med ett glatt ”Goafton”
Oscar ser ett antal möjligheter till varför Rasmus befinner sig här men han vill ju ha svart på vitt. ”Vad för dig hit denna blåsiga onsdagskväll då? Semesterresa?” frågar Oscar med ett leende…
Rasmus skrattar till… ”Haha… nja… inte riktigt. Tänkte jag skulle varva ner med några dagar ute på villan och försöka finna inspiration till ett projekt jag håller på med”
Oscar spelar förvånad ”Jaha, så du har villa här…” detta visste han ju naturligtvis ”… ja du hade ju båten ute vid Värmdö. Sällan jag besöker hamnarna där.”
Rasmus fortsätter med att fråga vad Oscar gör ute denna afton. Han svarar bara att han är ute på sin dagliga promenad, har inget annat särskilt för sig, ledig imorgon och vet inte vad han ska göra… thats it.
Rasmus är tyst en stund innan han säger…”Alltså om du inte har något annat för dig så vill du kanske följa med mig… fast nu genast”
Mycket glad men väldigt förvånad ser han på Rasmus "Visst kan jag det. Inget annat planerat. Om du inte har något emot det så..." han tittar Rasmus i ögon och avslutar "... kommer jag mycket gärna.
Han rundar bilen och sätter sig bekant i passagerarsätet. Vägen ut till hamnen är inte lång däremot ojämn som ett tvättbräde. Men trots att färden är lite skumpig lyckas Oscar skriva ett SMS. "Allt bra. Lång historia. Ute på Rambergs villa. Mobilen med om något SÄRSKILT händer. Informera gärna Amanda" han läser det där sista och ändrar det "Informera Amanda!" detta kunde bli roligt, på fler än ett sätt.
Ute vid hamnen är inte många båtar förtöjda. Han såg genast träbåten som tillhörde Rasmus, han hade inte sätt den IRL förut men den var kännspak. Han följer efter Rasmus som ger honom en hjälpande hand ombord innan han hämtar det han handlat ur bilen och de båda kastar loss. Båten glider sakta ur hamnen. Rasmus ökar sakta men säkert farten lite i taget och varje gång blickar han mot Oscar för att se att allt är ok. Oscars hjärta slår några extra slag, inte så mycket för farten i vilken de färdades över vattnet utan mer för att Rasmus tittade på honom. Än så länge såg Oscar att land eller öar fanns nära till så han var lugn men han såg att Rasmus styrde ut på vad Oscar skulle kalla öppet hav. Vågorna börjar slå mot skrovet. Oscar har för sig att Adams villa var ute på någon holme men visste inte hur långt. Rasmus tittade än en gång på Oscar och denna gång frågade han "Allt ok?". Troligen har han i något skede hört vad Oscar tycker om vatten och små båtar. Okej så denna båt var inte SÅ liten men ändå. Också denna gång ler Oscar helt oberört "Bara bra".
En minut går och just nu känns det som att de befinner sig mitt ute i ingenstans, Oscar hoppades och antog att Rasmus var på väg men just nu hann han börja undra. Farten kändes ganska hög och vinden hade tilltagit. En större våg kom plötsligt och smällde till båten, Oscar hoppade till, höll andan och hans hand for automatiskt till Rasmus lår. Han sänkte farten och frågade igen om allt var bra? "Förlåt jag blev bara så... oj" svarar Oscar, gestikulerar lätt och placerar händerna i sitt eget knä igen. Rasmus ökar farten och meddelar att de snart är framme medans Oscar bara ler lagom roat. En ny våg slår till och Oscar håller åter andan. Denna gång tar Rasmus Oscars hand, lägger den i sitt knä och håller den hårt men mjukt. "Det är okej..." säger han "... jag kan styra med bara en hand". Efter detta går allt smidigt och Oscar kan andas normalt.
Väl iland på holmen förtöjer Rasmus båten och hjälper Oscar i land. Han hade nog aldrig varit så glad att känna fast mark under fötterna. Rasmus villa stod ensam utan några nära grannar. En huvudbyggnad, bastu och ett uthus. Dasset försökte han ignorera tanken på. Huvudbyggnaden var lagom stor, ett stort rum genast man kom in från vilket dörrar gick till 2 sovrum, det ena med en dubbelsäng, det andra med 2 enkelsängar och Oscar visste var han ville sova. Vid sidan av detta fanns ett livet kök med gaskylskåp.
Det första Rasmus gjorde var att göra upp eld i spisen, trots att det var sommar så behövdes det här ute. Oscar satte sig i soffan. Inga vita möbler här, puh, och soffan, intressant. Vilka minnen. När elden satte sig Rasmus bredvid honom, nära. De pratade. Och pratade. Helt oskiljaktiga. Och så skulle det förbli ända tills det att Rasmus släppte av Oscar vid hans jobb. Han skulle stiga ur bilen med världens leende. Han skulle gå in genom jobbets dörrar och veta att där skulle Amanda stå. Glad för hans skull men ändå lätt orolig och fundersam samt EXTREMT nyfiken. Man får ta det goda med det onda och det skulle krävas gigantiska mängder ont för att skugga över allt det goda dessa dagar fört med sig.
Jag växte upp på landet. Vi hade fähus (låter så väldigt gammaldags men ladugård låter inte alls bättre, vad är det rätta namnet) och utarbete. Vi hade hundar, kaniner och katter hemma. Vi hade får och grisar, en get en gång. Biffdjur, tjurar, kalvar och kor. För att inte glömma den halvgalna svarta hingsten Zimmer. Detta växte jag upp med tillsammans med sommaren utarbete.
Jag saknar detta. Verkligen saknar. De långa snygga strängarna av slaget gräs. Det slagna gräset som hunnit börja torka i solen och börjat dofta lätt av färskt hö. Doften (kanske snarare lukten) av AIV. De vitinplastade gräsbalarna. Tänkte i mitt stilla sinne att nästa sommar ska jag ta ledigt och jobba för en bonde. Köra traktor tidigt och sen. Svettas och reta sig på myggor och sedan bromsar. Slå gräs, vända gräset så det blir till vackert hö och fixa gräsbalar och ta in hö.
Kan vara att jag ser väldigt idylliskt på saken.
Mopedpojkar som kör förbi en och ropar ”HOMO” undrar om de känner sig tuffa då. och jag menar verkligen att de ropar, det måste de för att ljudet ska ta sig igenom hjälmen och för att överrösta den trimmande mopeden. Som tur är så faller aldrig de söta killarna som jag gillar in i denna kategori. Jag har bättre smak en så. de kanske är 1-2 år för unga just nu men de blir också äldre.
Homofobi är något jag kan acceptera bättre när det kommer till ”barn” och tonåringar. Men vuxna. NO NO. Sen vill det vara så att de yngre nästan endast använder sig av ord för att visa vad det tycker. Vuxna handlingar. Detta något man råkar ut för alldeles för ofta. Jag slutar aldrig förvånas men det gör lika ont varje gång. Vuxna människor borde veta bättre. Veta att homosexualitet inte är något farligt, något sjukt, något att skämmas för och inget som smittar. Love is LOVE. Dessvärre är vårt samhälle långt borta från detta ännu.
Jag kunde inte hålla mig längre. Igår gjorde jag det. Jag gick in på NetAnttila och beställde mig en Nokia Lumia 920. En röd :D Jag ville ha den innan resan i Augusti, tänkte köpa tills jag fyller 20:e Juli men hade ingen styrka att vänta så länge. Nu kommer den nästa vecka och idag innan jobbet ska jag gå till El-Affären och fixa ett bra erbjudande och ett nytt SIM-kort, Lumia 920 kräver micro sim. Sen ska jag också beställa en adapter så att kortet går att använda i min gamla c7:a så den får vara med som reserv.
Häromdagen bokades hotellet. Om 2 veckor, helgen efter midsommar, blir det Helsingfors och Helsinki PRIDE för hela slanten. Rum är nu bokat på Scandic Simonkenttä. Galej med D och M igen :D :D Happy Happy HAPPY!!!
Nu dags att slänga ihop lite mat och sen till jobbet!!
Väldigt många dagar har igen förlöp. Skolorna har tagit sommarlov och sommarjobbare har börjat på sina jobb med att måla övergångställen och klippa gräsmattor. En del av dem riktigt söta… men lite väl unga… fast titta får man ;)
Min dag började bra…ledig idag, lite lyxig frukost med andra ord…
2:a Juni
fb ”En vän skickade mig denna video... undrade om jag visste vem hon tänkte på... jag trodde jag visste och hade sedan rätt eftersom det inte var någon trick question. Jag citerar...
"VA É DEHÄÄR TÅ? Dehär ha vi int had naa..." :D ”
”SÅ bra... sådana saker borde jag minnas..."It was quick. Kind of like a habit. You know, like we'd do it everyday for the rest of our lives"
4:e Juni
fb
”Vilken intressant dröm jag hade i natt. Jag hade THE TALK med en man, han som tog upp det dessutom, det började allvarligt med plötsligt var han fingrar flätade runt mina, han Log mellan varven och det han sa matchade inte hans handlingar...nice...”
8:e Juni
Prinsessbröllop på TV. A big deal för vissa. Inte för mig. Ha växt ifrån sådant. Visst kan jag däremot erkänna att jag kollade sammandraget på kvällen.
På dagen var det en diskussion på jobbet om brudgummen. Huruvida han var snygg eller inte. Han såg gammal ut. Jag höll inte direkt med, tyckte inte han såg så gammal ut och rätt snygg. När jag kom hem var det Google som gällde och jag började verkligen undra vem JAG hade tänkt på. Plötslig höll jag med om allt. Han ser faktiskt inte bra ut…lite bättre med skägg men thats it…
Och sedan, såg ni han mor på bröllopet. Rörde inte en min, såg väldigt sur ut. Stackars kungligheter…
9:e Juni
One of those days. Ranthe, Ranthe, Ranthe… det säger väl allt. För de som är insatta. Tänkte på män i allmänhet och specifika män i synnerhet.
Jag är alltid rädd att jag ska snubbla över en förlovningsannons eller liknande… då KAN det bli ett breakdown…big time…
Såg denna reklam på TV… en gång… glad den inte blivit något de måste sända om och om igen… roundup… det påminner mig… om och om igen…
Hylätty. Underkänd. Dt har jag fått vänja mig vid när det kommer till ett av mina 5 yrkesprov. 4 stycken klarade jag utan problem. 1 stycke har jag nu gjort 2 ggr med samma resultat. Orsaken? Till stor del beror det på att skolan inte gjort sitt (något bedömarna erkänner men inte tar hänsyn till). En andra orsak är att de är jävliga, homofobiska idioter som inte vill att man ska klara det. Säkert är jag dum när jag inte förstår detta men när man på försök 1 godkänner allt utom 2 saker. På försök 2 åtgärdar man dessa 2 saker och får godkänt dessa tillämpningar. Sedan, fast man gjort allt annat EXAKT likadant finner de 3-4 saker till som plötsligt inte godkänns. Någon annan som fattar tankesättet?!
Torsdagen var jävlig. Hade ett break down och mår ännu skitdåligt när jag tänker på det. Mamma skällde ut en bedömare och då kryper de till korset och ringer och beklagar sig och är plötsligt så milda i munnen, ett tydligt bevis på att de visste de gjort fel. Fast ändå kunde inte jag vara oskälld :P
På onsdag gör mina klasskamrater om sitt prov men där får jag inte försöka igen trots att där redan finn 3 bedömare som det ska vara. Men dessa kan tydligen inte bedöma 3 istället för 2. Det finns inte finansiering. Skitprat och byråkrati.
Som det ser ut nu får jag försöka igen till hösten, OM de finner annan finansiering. Och jag hoppas de inte hör av sig om något som ens låter som Yrkesprov innan hösten, sen höst. Jag försöker troligen en 3:e gång och går det inte då får det vara och de anmäls för diskriminering. PISTE. Funderar allvarligt att bli vårdbiträde till hösten och börja närvårdarutbildningen på läroavtal Januari 2014. Vi får se…
Jag är inte galen… vad jag vet… men jag har börjat motionera. Seriöst. 10,5 km gång per dag (de dagar jag inte jobbar kväll). Personligen tycker jag att jag är ganska duktig för något sådant skulle jag aldrig orkat med förr. Visst känns det lite i höfter, de är inte riktigt vana för detta tempo, men de lär sig säkert… Jag har mycket att ta igen. Tänker inte bli maratonlöpare men all motion är väl nyttig : )
Idag blir det 105 km på 11 dagar… känns bra…
Efter många år hade min gamla säng gjort sitt. För MÅNGA veckor sedan begav ja mig till Jysk och beställde en ny säng. Med min tur så var det ju naturligtvis så att just den sängen JAG ville ha importerades från Estland och eftersom de inte hade någon i lager skulle det a 2-5 veckor. Jag hoppades på 2 veckor men det visade sig bli en dag från 5 veckor
Hursomhelst, sängen anlände och en vecka senares anlitdes en vän med paketbil som hjälpte mig hämta den. Hon är en bra vän. Lite salmiak samt smaskiga detaljer nu och då så hålls hon på toppen humör :D
Jobbade 8 timmar och kom hem till ett projekt:
Denna skulle ersättas…
… med denna…
Det verkar kanske enkelt men med tanke på min sovalkov och dess exakta mått och sneda väggar gör det hela till en utmaning. Sen låtsas jag glömma bort att utrymmet under sängen används som förvaring.
Till slut var den ändå på plats, så också de nytvättade tygerna som täcker de hemska väggarna och tar bort ekot…
Så blev den bäddad och voilá…
Jag är väldigt nöjd. Sängen kostade endast 250€. Den gamla köptes för under 200€ 2006/2007 så den hade verkligen gjort sitt.
Men det kändes konstigt att kassera den ändå, jag menar, det är ju sängen, som THE BED. Där HAN legat… men men… med tur så ;)
En liten konstig sak jag ändå inte förstår. Den övre madrassen och bäddmadrassen är gjort av samma materiel. Ett ganska halt materiel. Dessa 2 mot varandra gör då att bäddmadrassen… och jag… nästan åkt i golvet varje natt de senaste dagarna. Tänk om man då skulle göra något annat än sova. Farligt farligt. Nu är problemet däremot löst med att det placerades ett virkat täcke däremellan och bäddmadrassen hålls på plats. Sängen är alltså redo för vad som helt :D
Igår var jag ledig. Jisses vad EN ledig dag går fort. Om en timme ska jag vara i jobb i jobba för fullt…ska vara hinna skriva och publicera lite och sedan hinna bädda, diska och lägga lite mat i väskan innan jag slänger mig iväg och tar en sväng efter lite choklad och glass via butiken…det har beställts…
Dagarna går fort... speciellt som man jobbar varje dag och efter jobbet hinner man sen inte med mycket på eftermiddagarna. Men i torsdags blev det bio. Fast and Furious 6. Snabba bilar och snygga karlar, inget att klaga på :D
Dessutom blev jag bjuden på glass….Magnum Original. SÅÅ gott. Jag klarade mig fint men en incident med min biovän fick mig att tänka på detta klipp…
På ett sätt glad jag jobbar ikväll för annars skulle jag ”tvinga” ut mig på min vanliga motionsrunda. Eller just nu har jag en ny. 10 km. har nu gått denna två dagar, 20 km på 2 dagar. Det känns i benen. För vissa är kanske inte 20 km mycket men nog för mig. Men riktigt skönt och välgörande på ett sätt… man hinner tänka… tänka mycket… och FANTISERA… en favoritsyssla…
Oscar var varm och svettig, termometern visade +22 grader men det betvivlade han stort. Han var påväg hem och hade nu bra många kilometer bakom sig. Han drömde sig bort. Han ville att telefonen skulle ringa. Det skulle vara Patrick, han behövde träffa Oscar så fort som möjligt. Oscar skulle säga att han hade 10 minuter hem så om 30 minuter skulle passa (då skulle han hinna duscha och se ut som folk när Patrick anlände). Men Patrick kunde inte vänta så länge, han satt redan i bilen nedanför Oscars lägenhet. Shit happens. Men Oscar hade en plan.
De två männen han knappt innanför dörren. Patrick var tydligen på humör för ja… fruktsallad… det syntes i ögonen. Oscar var inte sen att haka på. Med kläderna på ledde Oscar Patrick mot duschen och vips stod de under det rinnande vattnet och Oscar kände sig genast mycket bättre. Kläderna åkte av och…
Efteråt satt de båda i Oscars soffa, han kunde inte sluta tittas på Patrick. Han var så FANTASTISK där han satt, naken under den vita linnemorgonrocken som ingen burit tidigare. Och han satt där… med Oscar… himmelskt…
OBS! Patrick är inte nödvändigtvis en ny man, men ingen behöver väl veta exakt VEM jag tänkte på…
Det man inte kan få är det man mvill ha. I det flesta fall. Heterosexuella män är en sådan sak. Fatta hur det känns när man träffar/ser/pratar med killar som bara är SÅÅÅ mmhhmmm och man VET det är straight like an arrow…
Sen finns det vissa beteenden som jag avskyr… typiskt macho straight beteende… som blir SÅ oemotståndligt på vissa män… och sen gillar de inte män, just så…
Sen är heterokillar intressanta. De kan vara värsta homofober, men efter några öl så… hmmm… det kan ju ändras…
Sen är det lite gulligt med moped/motorcykelkillar. En kör, den andra liftar bakpå. Vänner men hetero.
Det finns 3 möjligheter:
#1. Killen bakpå tar ett stadigt tag om föraren midja…nice… :D
#2. Killen bakpå håller lite försiktigt och diskret i sig på förarens jacka nertill…
#3. Killen bakpå håller inte alls i sig, sitter bakpå, med armarna i kors….oj så tuff man är :P
Jag varnar härmed för lite personligt skryt, vet att det finns såna personer som inte tycker om såna som skryter om sig själv på bloggen så… själv gör jag det inte heller. Ibland är OK men dagligen som vissa… nja. SO concider your self warned!
Efter idag 5 månader med LCHF har jag förlorat 30 kg (vågen har stått stilla ett tag) men som tur är har centimetrarna fortsatt minska. Två lådor med kläder packade och lagda i källaren och mycket av det som ännu hänger i garderoben har sådär halvbra passform (för stort) men något måste jag ju ha på mig. Massor av nya kläder har jag beställt, just nu ä jag dyr i drift :P Jag har stora problem att komma fram till min storlek på t-shirts, L borde gå i vissa fall men att jag skulle kunna ha på mig storlek L utan åtminstone 1 X före känns overkligt. När det kommer till jeans får jag nu på mig storlek 40 el. 60 och andra byxor (som nu i sommar, linne) 38 el. 56. HELT overkligt… fortfarande stora storlekar men 2-4 mindre än för 5 månader sedan… alltid något.
Vissa säger att de inte känner igen mig och häromdagen fick jag det verkligen bevisat. En av mina arbetskamrater jag jobbat med nästan dagligen sedan Juli -07 kom till jobbet. Hon har nu varit sjukskriven i flera månader och jag har inte sett henna på 1½-2 månader. Hon kom till jobbet. Tittade på mig, tittade bort, tittade en gång till och kom då fram till att jo det var nog jag. FATTA hur bra sådant känns.
Men jag vill pointera. INOMBORDS är jag fortfarande JAG!
