Gott Nytt År

Sitter nu här. Sista dagen på år 2013. Sista dagens på förändringens år. Kanske finns det ännu en chans för trevliga förändringar. Vi får se.
Planer för kvällen. Ja och nej. Jag hämtas kl. 19 av Mitjil… färdas tydligen till ABC. Gissar mig till att Dreya joinar någonstans på vägen. Det är väl allt jag vet. Men hoppas på en trevlig kväll.
Ännu en sak som är slut i och med idag… FROSSERIET är över. Med början på julafton (men det känns som minst 2 veckor) och imorgon återgår jag till STRIKT LCHF (men med små naturliga unningar med jämna mellanrum. Och glass ska ätas innan det… ikväll… i natt… men slut ska det bli…

I Extas

Vem har sagt att det är bra med ett stort utbud...varesig det gäller kläder, karlar eller filmtitlar. Valet är lika svårt om inte ännu värre. Skulle se en film häromdagen... men vilken?! Körde till slut på en säker klassiker... TITANIC. Varje gång jag ser den ser jag något nytt jag inte märkt förr. Denna gång var det några små detaljer i "The drawing" - scenen. Först och främst... jag kunde SÅ ha gjort lika som Rose... för rätt man. Sen så vet ju att det inte är Leonardo som tecknar, att närbilden på händerna inte är han. Men närbilden på ansiktet. Ögonen, med de små linjerna runtomkring... och luggen i pannan... pannan med de små "kratrarna" (acneärr?). Väldigt väldigt attraktivt. Annars är jag ingen storfavorit av just honom... men i det ögonblicket. Jepp :D

Tydligen HELT omöjligt att på YT hitta orginalvideon som inte blivit parodi…tragiskt…



Peter Jöback.
Vilken man alltså. Jag hade kollat att på måndagskvällen skulle en 1 1/2 timmes sammandrag av hans musikalshow "I love Musicals" komma.


Jag satt bänkad... Jöback och musikal, vilken underbar kombination. Och det var det verkligen...jag var så totalt utom mig...på ett BRA sätt. Det finns artister och så finns det Jöback. Det finns så mycket vackra sångare/skådespelare. Så mycket talangfulla sångare/skådespelare. Så mycket skådespelare/sångare som är talangfulla OCH vackra. Sen finns då JÖBACK. Alldeles unik. Det finns få som får mig på knä och känna in och plocka fram den inneboende skrikande tonårsflickan inom mig, men han är en. Skulle jag mot all förmodan få för mig att bryta upp ett lyckligt förhållande och stjäla en partner åt mig vet jag åtminstone vilket. Akta dig noga Oskar. Peter är min” (inget fel på mitt självförtroende som ni märker :P ).

Hur kan JAG missat HONOM

Efter en "lång" dag på jobbet var det väldigt skönt att komma hem. Lite lagom trött bäddade jag långsamt sängen och blundade en stund, tror det kallas för powernap, på soffan. Med en aningen piggare syn på världen knäppte jag på teven. Man vet ju aldrig vad man där kan finna eftersom tablån i dessa helgtider ju ser lite annorlunda ut. Zappade mig fram och såg "Hela Sverige bakar". Visst hade jag sett hela säsongen men gick bra att se på. Efter en stund ser jag där en typ iklädd blå t-skjorta och har kort snaggat blond hår. Kör hela "scruffy"-looken perfekt. Han heter Robin Lundström. Jag kunde inte alls minnas honom. Men så visade det sig att han, tyvärr, åkte ut redan första avsnittet och att den säsongstart jag såg tydligen var 2:a avsnittet. Ja så kan det gå.

Hursomhelst. Denna kille påminner mig så mycket om Andreas... underbart gulliga Andreas. Fråga mig sen inget efternamn för det fick jag nog aldrig riktigt på klart men han jobbade som närvårdare någon månad på mitt jobb under hösten 2012 och över jul 2012. Saknar honom faktiskt. Någon sa han är i Sverige i dessa dagar. Han var både straight och gift men tro mig... jag ifrågasatte hans sexualitet ;) Jag minns honom fortfarande varje gång jag ser en chokladask från Marabou av typen Symphony. Det var en trevlig julaftonsförmiddag/tidig eftermiddag på jobbet. Om ni sen inte märkt det (det slog faktiskt mig först nyligen)så har jag ju något av en förkärlek för mansnamn som börjar på A...:
Anders... Andreas... Anton... Adam…

Intressant...

Fantasin man drömmer om - Verkligheten man vill ha

Häromdagen började jag undra. Fundera på hur folk ser på mig, hur de uppfattar mig, vad de tror om mag egentligen. Jag har många gånger sagt efter att ha berättat någin story "Usch vad hemskt det låter" eller "Men hjälp vilket hemsk person jag är". Alltid får man ett nekande svar..."Nej nej, inte alls..." och jag tror på dem...till 90 %.
På facebook delar jag ofta bilder från t.ex. "The Inked boys" (can't help myself) eller dylikt...snygga bilder, sexiga män. Inget man kan förneka.
Ute på gatorna (och annars också överallt), ensam eller med vänner,  kollas det in och kommenteras det på killar/män. Överallt. Yngre och äldre...alla MYCKET (mer eller mindre) attraktiva (och ALLA out of my league). Detta är något som hör till, det kan verka hemskt och framförallt YTLIGT.  Men det är inte så mycket med det. Allt vi säger och tänker är ju bara komplimanger. MEN tänk om någon verkligen tror att jag ÄR jyst sådär ytlig. Att allt jag vill ha/söker hos en partner osv. är perfekt fysik, de vackraste dragen och hårda muskler?!? Skrämmande tanke. Det går väl inte att förneka att det skulle vara trevligt med ett sådant exemplar på armen men inte ens den vackraste är perfekt. Kanske är ingen perfekt men jag föredrar helt klart en kille med något kilo extra...kanske är hyn inte 100%...kanske är han blyg av sig...whatever. Men han låter der inte stoppa honom. Saker som detta är inget jag bryr mig i...

 

 

För att sammanfatta. Detta är vad man drömmer om...fantiserar om..."vill" ha:

 

 

Detta är sanningen...hur verkligeheten ser ut. The "perfect match":

 

 

 

Naturligtvis...tiden får utvisa...ingen vet vem man plötsligt får...allt varierar person till person. Man måste ge ALLA en chans, inte ens jag kan se in i framtiden. Också den vackraste prinsen kan vara en skitstövel eller ha en kemi som matchar till 0%...

Efter allt detta kan jag bara komma fram till en sak. Jag TÄNKER alldeles för MYCKET!

Skilda världar

Klockan var nästan prick 18 när Rasmus kom rusande in genom teaterns dörrar. De skulle vara där senast kl.18, SENAST. Regissören, som helst såg att man var färdig sminkad och nästintill 100% redo för föreställningen redan då, skulle inte bli glad. Han hade inte varit det tidigare i alla fall, det var en bekant situatuon men Rasmus orkade inte bry sig eftersom det just ikväll, denna lördagsafton, var sista föreställningen. Sista föreställningen, ja tiden går fort.
Han satt vid sitt sminkbord och såg kortet fastlagt på spegeln. Det hade följt med en vacker bukett blommor några veckor tidigare. Blommorna var slängda vid dethär laget men kortet fanns kvar. Oscar. Namnet och minnena ekade i Rasmus huvud. Den kvällen för 2 veckor sen, han hade hanterat det fel. Han fick blommorna redan före föreställningen, kände igen handstilen men öppnade den och såg kortet först i pausen. Vid det laget hade han tedan sett Oscar sitta där på 2:a rad...det hade gjort honom nervös, stört hans koncentration, till en början. Sen hade det gått bra. Han hade trots allt varit glad åt att ha honom i publiken.
Sminket var klart och han drog av jeansen och drog på sig de kritstrecksrandiga byxorna, vita skjortan, hängslena upp och sen den blommiga västen. Han tog kavajen från kroken, hängde den över armen...han tog ett steg för att gå...vände sig om och gick tillbaka till spegeln. Han drog med fingret över Oscars signatur...blundade. Tyst för sig själv kom ordet över läpparna...
"Förlåt..."
Han hoppades att Oscar visste...förstod... Han släckte lampan, stängde dörren till logen och gick upp till scenen där de andra skådespelarns väntade för uppvärmningen. Det var showtime...en sista gång...

 

 

 

 

20+ kilometer bort steg Oscar samtidigt kring kl.18 ur duschen. Han skulle ut med vänner men visste inte exakt när. Detta störde naturligtvis en aningen men han accepterade det...denna gång. Men skulle han stressa eller hade han gott om tid? Det var frågan. Nåja, bäst att ta vara på varje sekund. Han gick till garderoben. Samma dress han hade för 2 veckor sen...samma jeans i alla fall. Han mindes den kvällen.  En kväll av besvikelse. Och ikväll...ja... han skulle i alla fall inte hehöva "oroa" sig för att springa på Rasmus. Oscar skulle ut med andra vänner...riktiga vänner,...såna som stod vid hans sida i vått och torrt. Och Rasmus...nåja...han hade sin sista föreställning, inget specielkt där. Han skulle inte ägna en tanke åt Oscar. Han skulle göra sitt och efteråt säkert gå ut med sina vänner, ha roligt, ge sken av att vara världens trevligaste. Men Oscar visste bättre...nuförtiden,.. Hjälpte det? Föga troligt. Nåja, jeansen var snygga åtminstone...

 

Ljus i lyktan VS Liv i luckan

När snöflingorna sakta dalar ner DÅ vet man att det är dags. Man grepoar 2 ljus och tändaren och är fort som attans ute på balkongen och tänkder ljuslyktorna som vajar lite lätt i vinden. Sen hoppas och önskar man så mycket  man kan att det INTE ska regna mer. Regnet är en fiende. Man önskar det kunde hålla sig borta...men vänta lite nu...det har slutat snöa plötsligt och...jepp...DÄR kom regnet. Det går inte många minuter innan de små våta dropparna letat sig in i lyktan och släcker lågan som där brinner. Jag har försökt med batteriljus också men det är verkligen inte samma sak och faktum är att de klarar sig faktiskt inte så värst bra mot regnet heller.

 

 

 

 

Det är väldigt skönt att jultsressen är över. Julklapps"stressen". Jag behöver inte längre sticka VARJE minut. Jag kan bara sträcka ut mig i soffan, se på film och trycka i mig chocklad. MASSOR av choklad. Jag SKÄMS...seriöst. Men tills årets slut tänker jag äta vad jag vill när jag vill. Det förtjänar jag. Det jag går upp går jag upp å de kilona plussar jag helt enkelt till på 15 kg jag ska satsa på att bli av med nästa år så fort som möjligt. Striktare diet och mer träning så ska det nog gå...jag SKA och VILL ner till tvåsiffrigt, under 100kg...skulle sitta SÅ bra. Men i några dagar ännu...CHOKLAD :D

 

 

Igår var något av en skitdag...blev aningen besviken på hela dagen, sedan var jag också trött som attans vilket ju gjorde känslan starkare. Men den dagen är borta och jag sätter nytt hopp till idag...
Något liv i luckan? Nå nää-ä. Dötrisst och ensamt och jag smågråter över romatik på TV. Thats my life just i DENNA skrivandets stund...

...och en sak till....jag HATAR att ignoreras...verkligen hatar. Har man "lovats" något förväntar jag mig att det löftet hålls. Och TACK...det lilla ordet tack...hur svårt är det att använda?! Gaaah...

 

 

Tillbaka till min film...

Det var den julen det

Nåja...riktigt så allvarligt är det nog inte, men visst känns det lite som att julen är över när julaftonen är över. Men det finns mycket kvar. Nu kan man äntligen vils. Julklappspressen är borta. Allt är pyntat och vackert. Bara att njuta.

Efter igår kan man säga att jag sov länge. 12:47 visade klockan när jag sakta och rätt utvilad öppnade ögonen. Fortfarande väldigt glad. Knäpper på julbelysningen och idag funkar inte den ena röda ljusbollen. Bådar inte gott för resten av julens dagar... Denna är nu utbytt till Tro-Hopp-Kärlek. Nog första året jag har dem i mitt fönster, men inte så illa...ännu bättre skulle det naturligtvis vara med den mera exclusiva versionen och inte den i plast från Prevex men betydligt bättre än ett mörkt fönster.

 

Idag firades julafton med mamma. Mera julmat och julgröt med fruktsoppa, julmudt och lite godis här och där (Come on, det är ju faktiskt jul). Jag försökte fixa till hennes stora julklapp...den nya dator...efter bästa förmåga. Har sen kört några maskiner tvätt och gjort slut på 330g festmarmelad (ooops...jag borde skämmas). Legat i soffan, sett på "Charlies tant" och skrivit skrivit skrivit.

Jag ser över mina julklappar och chokeras. Vad har jag gjort för att förtjäna allt detta. Helt otroligt. Jag kan bara inte plocka fram några faroriter...alla underbara, träffsäkra och mitt i prick. Ännu väntar jag med spänning på en som borde anlända på fredag...och från Åland lär också paket vara på kommande.

Skrytsamt? :P

 

Men ändå måste jag lyfta fram en sak...ett kort. Jepp...detta är ett kort. Visst fanns ett riktigt kort där ju också men... :)

¨

Också detta var great...jag fattade precis :)

 

Plåttavlor funkar alltid...

Nu lyfte jag väl ändå fram lite...skit också :P

 

 

Imorgon kallar jobbet...fredag likaså, men tror helgen är ledig...måste kolla upp det...skulle vara härligt...

GOD JUL

God Jul alla ni som läser min blogg, trogna följare och Drop-In:are. Såhär på julafton är det aningens ont om tid men lovar längre inlägh senare. Jag har redan skrivit kortare stycken och skriver hela tiden för fullt på (hjärn)kontoret.
Ledig imorgon,..så KANSKE då...tills vidare.
...
...
PS. Om någon ännu har problem vad de ska ge mig i julklapp. Kanske vill ni ge något annat än det ni redan skaffat eller ge mig flera... En trevlig MAN skulle ju sitta bra..,jag är inte SÅ kräsen men behåller rätten att få returnera min gåva ;)

UPPDATERING

Skrivet juldagen 2013
Julafton 2013. Julafton på förändringens år. Spännande. Vad kunde den ha i sitt sköte väntandes på mig? Hmm?
Jag vaknade (väcktes) "tidigt" av mamma som letade efter förrådsnyklarna....å skinkan skulle behöva ur ugnen snart osv.... Eftersom hon var i full gång visste jag att jag inget annat kunde göra än att stiga upp och försöka vara hjälpsam. Men turen var inte på min sida från morgonen. Genast jag steg upp och knäppte på julbelysningen insåg jag att slingan som lyste så bra i girlangen ovanför fönstret kvällen innan nu var död. Som tur var dök ju fjolårets ljusslingor (som tidigare var spårlöst försvunna) upp sent på måndagskvällen. Blev faktiskt NÄSTAN bättre än kvällen innan. Då såg det OK ut igen...tömde lådorna på de bättre besticken, tog glasen på fot å sökte mig upp. Mamma hade nog julstökat rätt så länge såg jag.
Kring 12 skulle min ena bror komma på mat. Med sig hade han flickvännen/fästmön/"bruudin" (osäker på rätta titeln). Spännade värre.
I matkoma efter den middagen...skinka, potatis,  brunsås och limpsmörgås. Det räcker för min del. Efter det gröt med fruktsoppa. Och allt sköljs ner med julmust. Så man fick huvudvärk av alla kolhydrater...

 

Klockan hade plötsligt hunnit bli 14:30.  1 1/2 timme innan det var dags att jobba och jag kombinerade julklappsutdelning med den årliga julaftonspromenaden.  Jag började i forsby hos Simon , vände om och hamnade då på Mellangatan vid Barbro, innan jag till slut befann  mig på jobbet lagom till kl.16. Det regnade lite smått men ännu var det vitt på marken och det kändes betydligt juligare än dagarna innan och.., nåja.,.nu.

När jag gick tillbaka över "Brännon" såg jag något jag gillade.  En bil körde in på en gårdsplan, en man steg ut, ca. 35 årsåldern. Familjefar. Vet inte vem eftersom husens invånare har ändrats en hel del sen vi bodde på landet. Mannen var "uppklädd", ljusblå långärmad skjorta med de två översta knapparna uppknäppta , mörkablåa jeans (med knappgylf känner jag) och svarta skor. Den klassiska looken varje familjefar plockar fram för "finare tillfällen". Och så väldigt attraktivt...jag är lite svag... Och där avslutar vi den "anekdoten".

 

Jobbet ja. Man känner sig inslängd mitt i något okänt när man komner dit sådär mitt i ett skifte och ska försöka hitta ett början.

 

Men faktiskt gick det riktigt bra och timmarna tickade framåt relativt snabbt faktiskt. Fast ändå SÅÅÅ långsamt.  Jag hade ju planer bara jag slapp från jobbet så... Men det var en sekund jag var nära att bara sitta mig ner och sura...ett SMS kom...innan jag klickade på det såg jag bara början av det "Jag meddelar er båda Tommy och Sofia. Jag har försökt mitt bästa men" men hade redan skrivit fortsättningen själv...Dreya sjuk,...orkade inte ha besök...julafton ÖVER.... Nu var det ju inte riktigt så...jag läste det klar "era klappar är inte klara för leverans. Så ni får dem antagligen på fredag." och andades ut...

 

Klockan blev 21. Jag traskade hem. I slask och "såra"... Hann inte ta många steg innan skorna var vattenfyllda...funkar nog bra som vinterskor men inte DENNA "vinter".
En dusch. Ett klädbyte (jag blev ju riktigt stilig) och så nappade jag 3 tomtepåsar och ut genom dörren. Jag var ju väntat... i Karby... Där skulle resten av min julafton firas. Vilken kväll det blev. Jag kunde nog beskriva den  minut för minut, men avstår. Maten som bjöds var enkel men utsökt, drinkarna gjorda av husets egna barmästare mästerligt goda. Och sällskapet en finfin kombination(Jag, Dreya, Ninna och Sofia). Vi spelade sällskapsspelet "Party Alias" i flera timmar, killarna mot tjejerna. Lagen var jämna,  jagade varande, hack i häl, "alla" lika tävlingsinriktade. Efter en bra fajt gick tjejerna ut som vinnare.

Lånade Sofias bild när jag var en klant och inte tog någon egen...

 Vi övergick till något annat. Inget mera spel som tur var. "Vem i rummet" hette det. Påståenden som t.ex. "Vem i rummet har med störst sannolikhet 3 skilsmässor bakom sig vid 50 års ålder?". Man räknade till 3 och pekade på den man tyckte det stämde bäst in på, kan ju säga att just på den frågan pekade samtliga på mig. Just så :P Man lärde sig ganska mycket om de andra och samtidigt fick man reda på vad de trodde om en själv...lärorikt...

 Klockan var en bra bit över kl.04 när värdinnan låg på soffan, värden hade bytt till mjukiskläder och satt och varvade ner med ett ölstop te och det var dags att tänka på refrängen. Jag hade stor tur som fick skjuts hem av Sofia (som fick ta en omväg till Jeppis då) och jag slapp väcka min moder.

 

Jag kom hem och kände mig SÅ OTROLIGT lyckligt lottade. Jag lade ner den stora kassen med de mest underbara julklappar och fantasifulla kort jag någonsin sett. Satte mig en stund och njöt i soffan...såg mig omkring...var rädd att ensamheten skulle skölja över mig men gick istället och sova med ett lätt å glatt hjärta.

 

Dan före dopparedan

Klockan är nu 04 på morgonen. Jag går och sova nu. Jag har väckning på 05:50. Men nu är julen ställd, helt underbart vackert. Det sista paret strumpor klara (blev nog ändå ett par färre än planerat men...) och trådarna fästa på samtliga projekt. De sista paketen fixade och mycket är satt i presentpåsar för att tas till jobbet.  Imorgon blir det, efter jobb, julgröt å mys hos Bomans och efter det bio med Dreya.... :D

Allt för nu, jag börjar nämligen se i kors...uppdaterar inlägget så fort jag bara hinner...

 

UPPDATERING

Skrivet julafton 2013 kl.11:37
En dag efter en annan. Efter i tisdags, en vecka sen (som ju fick ett eget inlägg här tidigare) då har alla dagar efter det handlat om J&J, Jobb & Julförberedeler. Först det ena, sen det andra, i någon kombination.
Onsdag, jag var uppe med tuppen, lagade några namnlappar till paketen som skulle längre bort, paketerade och såg till att de kom sig iväg. Hann precis innan jobbet kallade, trots att jag började först 13:42. Det talar mycket om mina pysselegenskaper. På torsdagen var det Jeppis och "julhandel" som gällde. Jag hade nog det mesta men kunde ju alltid se om något mer skulle dyka upp. Och så skulle ju utebelysning till balkongen inhandlas...som ALLA år. Denna gång var mina slingor borta och jag tog för givet att året jag mindes, året de var svarta sen jag tagit bort den efter julen, var ifjol och tänkte inte mer på det. På kvällen började jag med paketeringen och allmän uppredning...på något sätt blev det värre innan det blev bättre. Pepparkaksdeg, småbrödsdeg och en tårtbotten med pepparkakssmak fixades också till på kvällskvisten.

Fredagen och den stora bakdagen kom när jag hann hem från jobbet. Tillsamnans med julkalendern från -95, "Jul i Kapernaum" gick det riktigt bra.

Pepparkakor och småbröd. Hälften doppades i härligt mörk, krämig, choklad.

 Tårtan blev sedan ett "mästerverk" dränkt med glögg, fylld med lingonsylt och vispgrädde och dekorerat med lite nybak och riven choklad.

På jobbet blev de glada och så blev också jag. En riktigt julig tårta som riktigt smakade jul.

Lördag...jobbet först...sen hade jag faktiskt inga planer. Skulle mest ta dagen som den kom. Försöka hinna sticka klart ett och annat men det var väl ungefär det då. Men jag hade turen med mig och jag bjöds med till ABC (det var inte "tur"-delen) tillsammans med Dreya och Mitjil. Getostpizza intogs tills jag var proppmätt....så mätt att bara kaffe med grädde och en liten chokladstång gick ner :P

Söndag. Dagen när det stod i min kalender att det var dags för julen att komma till mig. Jag började på tidigt. Jag hade en plan för att unvika röra. Började från ena änden och arbetade mig inåt lägenheten. Fungerade planen och röran undveks? Skulle inte tro det va.
Det började såhär...

Blev värre...MYCKET värre....
(Tog faktiskt ingen bild på det...SÅ hemskt var det)
 Och resultatet blev detta...

Påfåglar och julgransbollar från Stockmann

Tänk vad man kan med 2 tomma lådor å en panelgardin när det finns ont om utrymme...



En modern "julgran"

inte fy skam alls tycket jag :) Lite mycket kan man tycka, bländande var en åsikt. Men jag är nöjd. Vissa saker hör julen till. Jag har jättemycket jul, inget måste för man kan ha det juligt på så många sätt men det psssar mig som det är nu. En sak ska dock vara, mattan i vardagsrummet. En bröllopspresent (tror jag) till mina föräldrar. Den har agerat julmatta i vardagsrummet hela min uppväxt. Mamma har den andra, den röd/oranga, lurviga mattan som hörde gemma i köket, nu i sin lägenhet. Sen på kvällen var det sista småplocket ss. att sticka klart det sista, paketera det sista...bara det sista...nåja, med påföljd att jag gick å sova 04:15...med väckning 05:50. No comments...

Så kom måndagen. Dan före dopparedan. Jag jobbade...självklart. Men det var en lite speciell dag på jobbet, innan jag skulle hem. Jag överraskades...VERKLIGEN...och uppvaktades med en ros, för min examen.,, från hela personalen. Verkligt TACK!

Den första uppvaktningen förutom den vakra "ljushållaren" från mamma.
Julhandlade...eller mera sant...handlade mat på vägen hem. Redde upp det sista dör hemma. Klädde mig och begav mig till Jeppis. Flera punkter på schemat.

1.Till först, samvaro, julklappsutdelning och julgröt hos Bomans, blivit lite av en tradition den 23:e December. En julig promenad genom staden innan vi skiljdes åt.

2. Som jag beskrev åt en vän:
"Såg ljus i fönstren på baksidan
Bilen på parkeringsplatsen
Ljus i fönstren på framsidan
Rörelse i lägenheten
Smög upp för trätrapporna (vet ni hur svårt det är)
Lämmnade julklappen utanför dörren
Smög ner för trapporna
Såg ljus i fönsten och rörelse i lägenheten
Lämmade området utan ett ljud"
Så var det...hon fattade precis å tyckte jag var duktig, frågade om jag ångrade tystnaden...DÅ gjorde jag det inte...efteråt...nja...

3. Bio med Dreya, hans bröder och några till jag inte kände. The Hobbit 2. Bra film, spännande. Mera säger jag den dag jag sett den och inte halvsovit :P

Efteråt fick jag Dreya till mig...min privata frisör... och jag blev julsnygg á la 9mm igen :) Men jag måste säga, att när man glatt och utan ånger lägger sin tilltro till dessa trygga händer och man efter ett drag med rakmaskinen hör ett lätt oroat "oj" blir man orolig. Kan han fått det kortare än 9mm (vilket väl inte skulle ha varit så farligt) ellet vad är det som just skedde? Sen hade jag ju tur att det bara var för att han slängde håret på golvet som han brukar göra hemna. Jag tog det positivt, som om han blivit så van och bekväm hos mig att han "känner sig som hemma." Släng håret på golvet säger jag...inget besvär för min del :)

På kvällen dödstrött. Somnade verkligt gott i min säng med de nya röda julrutiga lakanen från HM. Med förhoppningar för framtiden. Fick under den dagen skådat lite av hur det kunde bli och ja...hmm...jag vill jag vill jag vill. Sov gott och drömde...sexigt, ömt, sött och gott. Och hade förhoppningar... för julafton 2013.

Dagen när helvete frös till is

I våras började det. Mitt första yrkesprov (nej, examenstillfälle heter det ju, jag blir alltid rättad så nuförtiden rättar jag mig själv), en sådan nervös dag. I ärlighetens namn visst jag nog inte alls vad jag höll på med och gjorde om samma dag...samna resultat.

Veckorna gick och sen kom flera prov, godkänt, godkänt, gokänt OCH godkänt. Wow alltså...lika nervös varje gång...vissa med mera förberedelser än andra men det gick vägen...och lika bra kändes det varje gång...det kunde gå, jag kunde klara det, jag såg ljuset i tunneln (positivt menat). Sen blev det omtagning på första provet, som jag hade repeterat och tagit reda på det korrekta sättet. Nit...då blev det nästan för mycket. Det var i Maj...ville bryta ihop, gjorde det nästan. Vi skulle nu vänta och se till hösten. Skulle inte ta någon stress över det på sommaren och semestern...nej snälla, varför skulle jag, min dumhet har gränser.
Hösten kom och tillslut drogs det igång igen...mardrömmen var tillbaka, lyckades ändå dra ut på det en lång tid. Hade övat, läst på och fått lära mig allt "rätt". Idag var det upp till bevis... Skulle allt gärna hoppat över hela dagen...men...en chans till skulle det få. EN chans till fick det. Nervositeten gått upp och ner. Dagen 17.12-13  kom och jag var "redo". Jag gjorde provet och kort sagt...JAG BLEV GODKÄND!! Helt otroligt att detta var möjligt. Över alla förhoppningar och mot all förväntan. 5:e och sista provet godkännt... De officiella papperna och slutgiltiga betygen lär väl dröja men allt som måste vara gokänt ÄR godkänt, alltså kan jag nog säga att 17.12.2013 var dagen jag fick min första riktiga utbildning...Yrkesexamen som Anstaltsvårdare. Klingar kanske inte så högt men verkligen inte fy skam.



Jag kunde ju inte riktigt lita på detta så jag måste ta en bild...som bevis...

Ungefär såhär kändes det efteråt...extremt lättad...

Tacksamheten är stor. Och då menar jag inte för mina bedömare (som blev sura när jag sa tack) utan till mina vänner, kollegor, alla som stöttat och hållit tummarna. Ryktet att jag klarat provet spreds fort idag kan jag lova och överallt var alla lika glada..,och konstigt nog...lättade. De var glada och lättade, för MIN skull. Jag är så tacksam... Tror dessutom alla vänner uppe i himlen också stod på min sida det kändes så. Som att de gaddade ihop sig och såg till att jag höll mig (någorlunda) lugn.

Ska jag fira? Först tänkte jag, nej...men så tänkte jag...JA. Varför inte. Men inte nu...nu tar vi jul och allt...SEN.,kanske..när de officiella betygen kommer... Men i nuläget mottages presenter, guld och diamanter etc. med tacksamhet ;D

In Love

Det finns en serie från Sjuan som går kl.22.00 på torsdagar. The Great British Bake Off. Jättebrs program...med 2 söta killar dessutom. Dessvärre åkte Stuart Marston-Smith ut ikväll...

Men som tur är finns ännu supersöta John Whaite kvar :D

No sex for A YEAR?!?

För några veckor sedan kom ämnet blodgivning på tal runt kaffebordet vid jobbet, någon skulle nog å donera. Samtalet fortsatte, om vem som varit, skulle, eller brukar vara och donera. Jag sa att för min del är det enkelt...jag FÅR INTE ens donera. Frågan varför uppstod, inte alla som visste att homosexuella män inte får ge blod.  Kunde nog tänka mig att göra det om jag bara fick. Så var det inte mer med det.
Igår fick jag ett meddelande från en av de som deltagit i diskussionen: "Jee nu får do snart byri ge bloud,bara do e ouknulla it år fyri ". Förstod inte varifrån hon fått det men förstod det när jag senare på dagen bläddrade onsdagens ÖT.

 

12 månader utan sex och det är fritt fram att donera blod.  Jag säger bara, då får de leta ådrar på någon annan än mig. Hoppas de inte tror någon skulle vara utan bara för att få "äran" att donera lite blod. Men låt oss säga att det skulle gå ett år i celibat...då skulle det gälla att skynda till en vårdcentral och säga -"Tappa...fort"!

 

 

Ännu idag är en ganska bra dag, jag är inte lika låg som igår (tidig förmiddag). Heller inte "Hipp Hipp Hurra". En dag i taget...efter tisdagen 17.12 blir det bättre, då får jag några svar och det som just nu gnager lite extra försvinner,  på ett eller annat sätt, forever.

It should hav been me...den låten dök upp i mitt huvud igår. Det senaste året har jag hört många små storys och alls jag tänkt varit "Idiot, varför berättar du detta åt mig?!" tätt följt av "It should have been me".
 

 

Detta följs tätt av meningen, "It COULD have been me" Mickeys sista replik i musikalen Blood Brothers just innan denna låt spelas..."Tell me its not true"...

Denna låt tar mig alltid tillbaka till en lokal teatersalong. Jag satt långt till vänster, rad 5-6 nånting. Edward Lyons hade just skjutits till döds och känslan när han föll ihop var dramatisk. Tror jag fällde en tår eller två.  Tänk att samma person som spelada Eddie skulle komma att bli träffad av en kula i en helt annan story MÅNGA år senare.
 

Dags för mig att återgå till stickningen....4 par strumpor att fixa innan julafton...

Hot stuff

När scannern gick het passade jag på att scanna dessa...han jag ju skulle gifta mig med i förra veckan...månne HAN är Oxe ;)