Bara bilder

"Vi ses när jag kommer hem..."

“I don’t care how hard being together is, nothing is worse than being apart.”

Semester. Jag har semester. Eller rättare sagt hade, rent officiellt var semestern ons-fre och nu bara en helt vanlig ledig helg. Å jag har haft något för mig rätt många av dagarna faktiskt.

På Onsdag var det väckning som gällde… precis som det ska vara mär man har semester. Idag var det en busstur till Jakobstad som gällde. En visit till Boman var inbokad. Så trevlig att ha lite tid att prata skit i lugn å ro. Mycket skratt som vanligt. Känns nog lite konstigt att inte bara kunna slänga på sig jackan o gå till andra sidan ån. Å lilla gullungen hinner ju växa massor mellan gångerna jag ser henne.

På kvällen blev det ändrade planer för torsdagen så kände att för att undvika lite stress så var det bäst att knäppa på ugnen å börja baka… 4 olika sorters småbröd. Sa jag att jag VERKLIGEN ogillar att baka småbröd. Får skylla mig själv för antalet… vet ju att en sort skulle räckt. Å så skulle jag inte behövt baka alls, det vet jag, köpta kex skulle varit lika accepterat men det godkänner ju inte jag. Så för vissa speciella personen (en) så kan jag övervinna ogillandet.

Men råkade ut för något lite roligt. Stod vid HalpaHalli, framför hissen med L & E å väntade. Plötsligt kom där någon, en ung kille. Såg bra ut. Såg bekant ut. 2 små barn på något år verkade höra ihop med honom. Jag var kanske inte så diskret med min undrande å troligen gillade blick. Kille går förbi mig, ler och säger "Hej" innan han går vidare.
Frågan är då bara:
#1. Hälsade han för att han faktiskt kände mig?
#2. Hälsade han bara för att jag stirrade?
#3. Hälsade han för att han, pga. mitt "stirrande" kände att han BORDE känna mig?
Ja… vem vet...


Torsdag. Trots att detta var semesterdag nr. 2 väckte larmet mig 8:15. Semester betyder ju inte semester om det är möte på jobbet kl. 09 på morgonen och så var fallet just denna dag. Bara att gilla läget... å naturligtvis skriva upp timmarna å hoppas de kommer i pengar. Jag hade i ett skede tänkt att "Men jag hinner ju sova nån timme när jag kommer hem". Men när jag gick hem hade jag ju varit vaken så länge så då var jag ju "pigg". Sov inte, men i 2 1/2 timmar gjorde jag heller inget produktivt förutom att ligga i soffan se på McLeod å sticka.
Kl. 12 gällde städning å sen resten av tiden innan kl. 14 att duka å försöka framställa mig själv från mig bästa sida.

Mina bakverk gick hem (jaaaa(å vet att om det inte skulle gillats skulle jag fått höra det)) å fick veta rangordningen från godast till minst goda. Bra info för framtiden :) Men måste säga att det underhållande på dessa timmar (förutom att se hur kexen försvann, som ett litet barn :P ) var förvåningen över Ps3-spel samlingen. Alltid finns det något nytt å lära... å som jag sa "Om du bara hade frågat". Att sen sitta i soffan å studera denna mycket mer strategiska tv-spels spelaren framför mig... :)
 
Därav hade dagen slutat SÅ mycket bättre.

"And with a wonderful smell lingering in the air I went to bed" 

Fredag. 3:e semesterdagen men ändå den första jag fick SOVA på morgonen... inga alarm... inget särskilt att stiga upp för. Å just därför vaknade jag förstås redan kl. 09...
Men vad vaknade jag till... jo, detta:

Å senare på dagen hade det kommit ännu mer:

(kan ju säga att på lördagen var det redan borta)

Dagens projekt fanns inte från början men det blev "Organisera garderob". Vintergarderoben uppburen ur källaren å "vinter"skor beställda. Nu skulle jag bara få ordning på det. Å det fick jag, MEN jag frågade mig själv efteråt "Hur är det möjligt att någon med såhär mycket kläder aldrig har något snyggt/passande att lägga på mig??"

Å apropå kläder. Någon dag sen hämtade jag ett HM-paket i vilken denna fanns... kändes kanske lite onödigt med vintern i antågande men... (Tur jag inte packade ner den gör de har hunnit vara i användning)

Tog sen en promenad trots att det var väldigt kallt men måste kolla om min vinterjacka var så varm som jag mindes...det var den. Å jag måste bara stanna till vid El-Affären... I want this!! :D

Lördag... Körde versionen ”ta dagen som den kommer". Något som resulterade i en färdig halsduk, 2 mössor och sista avsnitten i sista säsongen av McLeods Daughters...
En promenad i regnet för att försöka rensa ur huvudet lite... funkade sådär...

Hann in å bytt kläder när detta kom:

Fråga: Vad gör du ikväll? 
Svar: Inget vettigt... 
Sammanfattning: Ok ställ dig i ordning. Jag kommer och hämtar dig nu och bjuder dig på bio. Labyrinth börjar kl 21 

INGA KLAGOMÅL! 

Förstod inte riktigt varför detta erbjudande uppkom men... "Tänkte kanske du skulle bli glad..." 

:D :D :D

Så kom Söndagen emot. Ny vecka SÅ nära. Grått å trist. Av någon anledning inte alls så munter idag. Kanske lika bra att få återvända till jobbet så tänker å saknar jag mindre. Den dagen jag lär mig styra detta hjärta...

21.10-14

Vaknade i morse å visste att detta är en såndär dag det är bra om jag håller mig sysselsatt så att inte jag hinner tänka å känna så mycket. Glad att min kropp vet när den ska varna mig lite.
Å jag höll mig sysselsatt, först ett möte via jobbet å sen jobb till kl. 20. Så jag hann som tur inte tänka så mycket.
Hade en liten fråga i mitt huvud. En jag har vett att inte ens ställa. En fråga vars svar jag vill ha ENDAST om det är smått negativt, då är det positivt för mig. Å lets face it, vem lägger väl inte sig själv i första hand ;)

Efter jobbet gick jag upp via HVC med lite grejs som tvätteriet skickat fel. Jag närmar mig min gamla arbetsplats. Parkeringen tom. Alla fönster svarta. Man känner hur dött det är ända in i själen bara genom att se på huset. Naturligtvis stängt å låst denna tid på dygnet så jag lämnar påsen utanför personalingången.

Tittar in genom glaset i dörren till den mörka avdelningen.
Å spöklikt ser jag mig själv komma halvspringades uppför backen till ett kvällsskifter å rycker upp dörren. Ett speciellt ljud när den liksom ”svishar” upp. Genast möts jag av ljudet. Det underbara ljudet som är en salig blandning. Klockor som ringer och locket till byk och –roskiskärror som slamrar. Någon patient som ropar ”Hej… hej”. Snabba steg i korridoren å en röst som rör sig bortåt ”Jå jag komber”. Telefoner som ringer i kansliet och i något hörn några som glatt skrattar. Alltihop på en å samma gång. Jag rundar hörnet å slänger in väskan i städskrubben på vänster sida, å där sitter allt som oftast mina kollegor, de 2 som då jobbat morgonskifte, å ger mig en blick som alltid säger ”Ja, så du kom nog idag också” (svårt att vara i tid… ”IBLAND” :p )
 




Stunden är över å jag gick hemåt… å kom att tänka på att denna backe… den ”lilla” just vid postlådan å uppåt, i vinter behöver jag inte sakta, som en anka, balansera mig upp för den på isen som inte sandats, med mina fina, släta, kalla ”vinter”skor….

Jaa-a---

På en sekund

Är det inte märkligt hur snabbt ebs humör kan ändras ibland.

Tidigare idag var humöret ju sådär... Läs föregående inlägg så förstår ni vad jag menar.
Visst känner jag till stor del lika ännu MEN...KANSKE inte lika tryckande starkt.
Hursomhelst.
Jag var ute på eftermiddagen...påväg till posten efter ett paket.  Fick gå trots det blåste kyligt eftersom cykeln inte kom sig ur källaren när låset på nya källaredörren ännu inte är fixat. Lyssnade på musik å försökte muntra upp mig. Gick just vid fd.Konstkolan när mobilen pep till... Ett chat-meddelande från fb. Jag tänkte först "va nu då?" eftersom jag inte var riktigt på humör. Men behövde bara läsa avsändaren inban jag log...å sedan meddelandet. En framtida trevlig stund å planer började genast snurra i huvudet... :D kan meddela att jag dansade till å tog något glädjeskutt på plats....fattar inte varför bilchaufförerna längs vägen stirrade :P

One day more...

En liten lägenhet på 35 kvm
En soffa med rum för 5
Väggarna fyllda av hyllor fulla till bristningsgränsen av vänner å livshistorier som kan håll mig sällskap, DVD – samlingen

Men lägenheten känns tom å ödslig.
Uppkrupen i soffans hörn sitter jag
Jag tittar ner på de blå strumporna jag stickar… stickar till någon speciell… Svårt att andas
En romantisk komedi visas på teven… hjärtat slår knutar på sig själv… Why am I doing this to myself…

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Detta vad jag känner... på ett sätt händer det mig. Igen! Vilken dag som helst nu känner jag att något kommer avancera mer...


Ändå är detta öde bättre än alternativet...

The curse of a good memory

Så jag glömmer vad jag ska handla om jag inte skriver en lista.
På jobbet påväg till tvättmaskinen ser jag ett bord jag måste torka...å sen 30 minuter senare minns jag tvätten.
Om nycklarna inte ligger på byrån hemma där de BRUKAR vara så vet jag att de är...nånstans...
Trots detta får jag ibland höra hur bra minne jag har. Å visst, det ät sant. En del saker minns jag, andra inte. En hel helg är ibland inget problem å jag kan referera rörelser...meningar, toner å miner för en hel helg.


Men det är inte alltid bra att minnas.


Häromdagen såg jag några bilder ..helt oskyldiga...av en lägenhet. Men plötslig kom minnen fram. Minnen av en helg...tydliga minnen trots att jag inte mådde så bra.
Jag hade sovit på mitt rum å fick se det lyckliga paret komma längs gatan. Jag fick höra om en mysig natt å hur de varit ute å handlat å sen lagat å ätit frukost tillsammans. Tack vare mitt bedövade tillstånd blev jag inte tillintetgjord å sjönk genom marken.
Såg någon bild å påmindes...
I den sängen sov de...höll om varandra...
I det köket lagade de frukosten tillsammans
Å där...vi det frukostbordet intog de nöjt frukost..


Det kändes SÅ orättvist...å att påminnas om det gjorde ännu mer ont. Avundsjuk vet jag inte...eller jo...det var och ÄR det. Varför han å inte jag...

Om e bild säger mer än tusen ord vad säger då inte filmer…

De senaste månaderna har det varit serien ”McLeods Daughters” som gällt i detta hem. MYCKET bra har sagts å gjorts i den serien men på sistone har det funnits extra mycket…

Det finns ju MÄNniskor som frenetiskt letar världen runt efter något som finns mitt framför näsan på dem…å Stevie sa det bra…

Denna scen bara för att jag gillar Riley… Å något är det trots allt med rutiga skjortor ;) Så om jag säger något om dem är det INGEN förolämpning ;)

Jag har egentligen aldrig gillat Kate…men PLÖTSLIGT kände jag verkligen med henne… stackare. Hur bra stämmer det inte på mig…

Har en känsla att vissa skulle påstå att jag å Jodie har något gemensamt… Men jag skulle väl aldrig uppföra mig som henne :P

Till sist…en Stevie-video.

Hur ofta känner jag inte så…Exakt… Hur många dagar i vecken…hur många gånger om dagen ibland. Allt man vill är att skrika å bryta ihop. Varför syns inte JAG! Läs mellan raderna om du kan… 

Avig, rät…rät, rät, avig… Skynda, skynda, ont om tid…

Veckan har innehållit jobb som vardag… inget nytt… inget spännande… förutom ett nytt garnpaket… Å på julafton ska allt detta å lite till vara julklappar. Hur jag ska ha tid…. Jooooo…gott om tid. Typ. Därav rubriken ;) Men jag känner på mig jag på slutet kommer få stressa…kommer onte vara hundra procentigt nöjd men sist å slutligen när allt är stickat å kommit till sina rätta nya ägare… underbart ;D

 

Men tillika har jag flera gånger känt att jag gör samma misstag som ifjol… stickar till såna som inte förtjänar det. Verkligen inte. Ändå gör jag det… mycket bara för att jag bestämt vem å vad.

Undrar vad som hände med den vackra halsduken… den jag hittills av allt jag stickat varit MEST nöjd med. En nyansskala… svart, mörkgrå, mellangrå, ljusgrå, vitt. Å i fransana hade jag smugit in rött… vackert, passande å värmande… Å sen med tillhörande matchande vantar… Kanske får jag någon gång svaret på frågan…

Hittade ingen bild på mäterverket, men det MÅSTE jag ju ha. Såhär började skapandet åtminstone

Weekend from hell i miniformat

Eftersom det snart är ny helg måste jag lite referera föregående helg.

Den var inte sådär överdrivet trevlig rakt igenom om man säger som så. Fredag å söndag kväll var nog egentligen de värsta… Jobbade, men egentlige var inte det problemet… snarare var arbetsplatsen befann sig å vad som fanns på andra sidan gatan. Vad å vem… hängde över diskänken en 17-tiden båda kvällarna…bara för att… Who gives him the right…knife trough the heart…

Rapport!

Största delen av veckan har nu gått å jag kan konstatera att, tack gode gud, har denna vecka varit bättre än förra veckan. ”The week from hell” i miniatyr (har trots allt haft mycket värre också), som fick en sådär knagglig söndagseftermiddag/kväll också. Känslosamt... ett samtal/"bråk"/meningsskiljaktighet jag inte ville ha men som på sitt sätt var väldigt viktigt. Vet någon i min vänskapskrets med XX-kromosomer och initialerna A.J. som skulle sagt typ "You go... The new Tommy!".

Cyklade till jobbet i morse å hade en sådan konstig å nuförtiden obehaglig känsla. En jag inte haft på länge. Den går inte att beskriva. Det var känslan av att tvingas lämna en varm säng å starka inbjudande armar (här måste jag infoga att jag sov SÅÅÅ ensam inatt) efter en underbar natt. Men den känslan BRUKAR på ett sätt också vara trevlig. Nu var det bara ett konstigt obehag över det. En saknad...en längtan...men usch, fy, tvi. Mycket märkligt.0


I lilla Nykarleby har det alltid funnits 2 hus jag gillat å fantiserat om.

#1.

#2.

Nummer 1 är numera rivet eftersom det fått så stora vattenskador medan nummer 2 fortfarande står kvar. Vet inget om dess ägare eller dess historia, men det är så litet å mysigt.

Och stickningen går framåt… huvudlöst mycket projekt och garn i omlopp att jag hoppas nästan att julen blir försenad i år :P

Oooops den gick av :P

Gårdagens fb-status på kvällen :P

”FAKTA! Låt oss ta alla män (åtminstone homosexuella) inom yrkesgruppen "inredare, designers osv", sätt dem i en raket å skicka till månen. Eller enkelbiljett till Sibirien...inte så stor skillnad bara de inte är just HÄR! Jag kan banne mig inreda själv!!” 

Orsaken till detta helt enkelt en person som befann sig i staden just DÅ (visserligen nu också men) samt en JÄVLA Kokkolainen mies. Fan å hans moster dessa karlar. Vissa anser jag inte borde vara här (who gives him the right?!) Å sen Kokkolainen… jaja… 

Efter jobbet idag gjorde jag något jag inte borde. Eftersom postgången ännu inte riktigt funkar tittade jag till postfacket. Å tog en sväng på avdelningen… Hemska öde. Kunde bara satt mig ner å gråta… What happened?? Riv skiten å börja renovera säger jag bara så vi får se framåt… OK! 

Nåja…dags att sticka vidare :D 

One week later

En vecka har åter passerat sen sist… Å jag kan inte direkt påstå att det varit en särskilt munter vecka. Inget speciellt att skriva faktiskt.
Det har varit jobb och fritid.
Uppåt å neråt.
Skratt å glädje blandat med långa promenader i höstnatten med musik på hög volym å kanske nån cigarett som sällskap
Lördagen var det en champagne-kväll som gällde. Vad ska man säga, kortare än jag trodde men trevligt det som var, verkligen :D
Avslutade igår med en begravning… farbror Lars fördes till sista vilan. Väldigt fint… men begravningar är begravningar :’(
Jag hade dock den bäst knutna slipsen av alla ;)

Förresten… är det bara jag som tycker att linnemorgonrockar är lite lyxigt.
Visserligen kommer mina bara från HM…

Men hoppas en dag ha råd med något som detta :D (fast i ärlighetens namn känns linne lite mer som jag)

Snart dags för jobb här...kl.14-20... Önskar jag jobbade nån annan stans... Ja...10 dagar går fort eller hur var det...

Detta var min gårkväll... inte så illa egentligen...hann faktiskt bli ännu 2 filmer...