En gång i tiden trodde jag att mitt liv skulle ändras
drastiskt pga. av min viktminskning… Jag var kanske naiv. Såhär i efterhand
känner jag att jag nog hade fel. Det går liksom i samma spår. Bara lite mindre
klädstorlekar. (Å så var det ju en
aningen lättare att ta sig förbi folk i biografbänken i lördags :P )
Inga killar som slänger sig varken över mig eller framför
mig
Inga jobberbjudanden som haglar över mitt huvud
Inga bankonton som svämmar över
INGEN förändring.
Tänkte så sent som idag (vilket nu väl var i fredags (10.4.)
att undrar vad folk tror. Hur de tror mitt liv är.
Jag kom hem… hade varit å handlat å uträttat ärenden på
posten. På gården var en man som tydligen jobbade för fastighetsservicen,
medelålders, men snygg. Han log å hälsade å jag gjorde detsamma. Så att han
slängde frågande blickar efter mig…som han nog borde känna mig… Rätt propert klädd var jag också.. Mörka
jeans, Den långa svarta jackan. De italienska skorna. Den blåa väskan från
Converse över axeln. Å en papperskasse (för jag verkligen hatar plastpåsar) i
var hand. Kastade en extra blick på mig själv i dörrglaset innan jag äntrade
trapphuset, rätt snygg syn som mötte mig egentligen, så DET var ju en
förändring… Men ja, fick väl nog saker att se lite bättre ut än verkligheten.
Image is everything, eller nåt sånt…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar